catrinen

Jag har skapat en fin au pair blogg.

Den är än så länge totalt odesignad och jätte ful. Innehåller inga bilder än heller. Men jag har ju inte åkt än, och bara skrivit två inlägg - så det är ju som att kräva att en nyfödd bebis ska kunna tala, skriva och gå. Eller?
Troligen kommer jag sakta men säkert att gå över till den bloggen eftersom mitt liv och mina tankar fylls mer och mer av det stundande au pair livet.

Bara så att ni vet, om det mot förmodan skulle bli knäpptyst här ett tag.

Jag sitter och ler för mig själv. Mest för att ni är så oerhört söta. Även fast jag inte har skrivit en enda bokstav i bloggen på en vecka så besöker ni den flitigt.
Ni är så söta.

Jag njuter av solen och mår allmänt bra. Är hemma från Grebbestad i Värmland.

Vi hörs när solen försvinner.

Nu är jag i Grebbestad. På campingen. Det ser ut ungefär så här:







Resten av dagen tänkte jag tillbringa med att köpa solkräm inne i Grebbestad, spela på äventyrsgolfen och reta min lillasyster.
Myspys!

Vaknade imorse och bara kände hur magen inte alls var på min sida. Hela dagen har jag gått runt och varit tjurig för att den värker och gör inte annat än ligger i soffan och tittar på Desperate Housewives.

Skulle egentligen ha jobbat 13-16, men med tanke på att jag knappt kan stå på benen i två minuter utan att behöva sätta mig ner kändes det inte som en bra idé. I synnerhet inte när man hela tiden ska stå och le.
Därför var jag så hemsk att jag ringde och sa att jag inte kunde komma, kokade en kopp te och kröp upp i soffan.

Imorgon är det nya tag, då beger jag mig till Grebbestad! Weei.

Jag har blivit helt besatt. Bokstavligt talat. Varenda sekund av min lediga tid ägnas åt Twilight böckerna. Det är en pest och pina att behöva jobba eftersom jag inte kan läsa då. Jag gör korta undantag och umgås med människor i min närhet. Annars så läser jag bara. Konstant.

Det började i söndagskväll. Första, andra och halva tredje boken läste jag när vi var i Cypern. När vi återvände hem hade jag inte en lugn stund och kunde därmed inte läsa. Men i söndags var all stress över, och det var bara att ta det lugnt.
Ända sedan i söndagskväll har jag gått runt i dvala, och läst under alla de lediga stunderna jag har haft.

Nu har jag inom en ytterst snar framtid läst ut den fjärde boken. Fick tvinga mig själv att lägga ifrån mig den så att jag har någonting att sysselsätta mig med imorgon innan jobbet. Därför sitter jag och funderar på om jag borde kika på filmen istället?

Twilight epidemin har slått till mig. Jag känner att jag har blivit starkt smittad.

Sitter här och är stressad för jag ska inom en minut sätta mig på cykeln och cykla den regninga vägen till Line och Mathias där lite midsommarmat väntas. Myspys!
Sedan blir det fest här hemma tillsammans med storebror. Kan kanske bli riktigt roligt!

Någon mer än jag som är helt salig inför nästa gästdesigner på H&M!? Jimmy Choo för H&M gör så att jag blir alldeles lycklig i magen och vill få tiden fram till höst att rusa.
Förvisso hade jag troligen blivit ännu gladare om det var Manolo Blahnik, men man får vara glad för det extraordinära som erbjuds! ;)

Ååh, jag längtar redan...

Som några tafatta inlägg förra veckan skvallrade om så har jag ju numera tagit studenten. Det var två dagar fyllda av tårar och glädje. Allra mest tårar, måste jag nog pinsamt erkänna. (foton från student och bal kommer att dyka upp)

Under studentmottagningen fick jag massvis med fina presenter. Bland annat pengar till kameran som jag köpte idag. Men tre paket innehöll något alldeles extra...

Jag har köpt en ny kamera. En Nikon D60. Den tar så här fina bilder:

Kom hem från Cypern i tisdags eftermiddag. Tiden mellan då och nu har passerat i ett molnigt töcken och jag har inte riktigt lyckats titta ut från stressmolnet.
Nu är det snart, snart, snart över. Imorgon tar vi studenten och på lördag är det bal. För tillfället längtar jag bara tills allt är över och jag vet att jag inte behöver ordna, fixa och dona inför det något mer. För det komiska är att det fortfarnde inte är slut med förberedelserna.
Därav har jag inte publicerat något blogginlägg, förlåt...

Men nu sitter jag här. Har väldigt svårt att förstå och inse att jag faktiskt tar studenten imorgon. Det funkar inte. Alla månader av slit och planering är helt plötsligt över, och jag har blivit så van vid denna väntan att det känns så overkligt att vi faktiskt är framme nu.
För två veckor sedan fasade jag. Trodde att jag skulle gråta av sorg och ihålighet under studentdagen. Idag är jag mer säker på att jag imorgon kommer att grina av ren jävla utmattning.

FÖR JAG SKA TA STUDENTEEEEEN!