Ge mig vår!!

Och så var även denna julen över. Jag tyckte den var ganska fin, även om den inte var helt traditionsenlig. Nu är det bara nyårsafton kvar att se fram emot, sedan väntar några dystra månader innan det äntligen, äntligen blir vår.

Det känns som om vintern redan har varit här i en evighet. Ändå är vi inte ens ur december. Bättre blir det inte av att H&M nu har kommit ut med vårkläder. Och åh, jag kunde inte hjälpa det. Alldeles för många hundralappar rök på söta blusar, underkläder och kjolar som nu är på väg hem till mig.

Jag försöker lätta på ångesten genom att föreställa mig själv iklädd alla dessa nätta, tunna kläder cyklandes på väg hem en majmorgon efter att ha druckit alldeles för mycket vin.
Ja. Det blir nog fint.
Om det bara inte vore så länge kvar...

Snygga män

Just nu spelar Martin Stenmarck på Nyhetsmorgon. Jag sitter och tänker på hur jävla snygg han är. Därför tänkte jag dela med mig av en lista på Sveriges snyggaste "kända" män:

  • Måns Zellmerlöv - jamen han är ju snygg, på riktigt! Får utan tvekan toppa listan. Han ser ordentlig, hel och ren ut, har ögon och ett leende som man smälter av och jag hade gärna låtit han träffa föräldrarna!
  • Danny Saucedo
  • Joel Kinnaman
  • Alexander Skarsgård
  • Martin Stenmarck

Listan kan komma att utökas, och är ännu inte komplett.


Pluggmys

Just nu sitter jag och äter lussebulle och dricker chaite samtidigt som jag pluggar på min hemtenta. Det är lite halvmysigt ändå...

När drömmar inte går i uppfyllelse..

Jag är arg. Arg på mig själv men även på andra människor som bara kastar bort sin chans när de har fått den, utan att göra det möjligt för andra att ta del av den.

Det var i tvåan på gymnasiet som jag tror att jag insåg att det var jurist jag ville bli. Rättsvetenskap var utan tvekan det roligaste ämnet jag läste på gymnasiet, och rättshistorian var också helt euforiskt roligt. Därför fanns det ingen tvekan på vad jag ville bli i framtiden.

Det fanns dock ett problem. Mina betyg sedan ettan. Inte alls för att de var dåliga, men det var inte mvg:n rakt igenom. Som den dumma 17åring jag var insåg jag inte heller att jag kunde tenta upp dessa betyg under den tiden som jag faktiskt gick kvar på gymnasiet.
Så jag gick all in och satsade stenhårt på att få toppbetyg i resten av mina kurser (med undantag av franska och matte...). Det gick sådär.
Tog studenten med ett snitt som var minst sagt hyggligt, men inte tillräckligt bra.

Sedan började jag satsa på högskoleprovet. Det gick inte heller vidare bra.
Så till slut gav jag upp. Insåg att jag aldrig skulle komma in på något juristprogram och letade efter andra vägar att nå lycka i livet. Jag vill inte påstå att jag tror att det inte kommer gå vägen. Troligen kommer jag stortrivas att arbeta med PR, medier eller kommunikation. Men det är ingenting jag brinner för ända ut i fingertopparna, och det gör mig lite sorgsen.

Och så finns det då sådana där kloka människor som tänkte till redan när de gick i ettan på gymnasiet. De lade ner sig för fulla muggar och gick ut med en snitt mellan 19 och 20. De där människorna som faktiskt kommer in på nästan vilket juristprogram de vill.
Så börjar de. Läser en termin eller ett år. Sedan hoppar de av.
Det får mig att vilja skrika av ilska och avundsjuka. Att de står där, med min dröm i sin famn, njuter lite av den och sedan bara kastar den åt sidan.
Utan att jag ens får smaka. Självklart tycker jag inte att de ska fortsätta på en utbildning om de inte tror att de kommer att trivas med det i framtiden. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig arg över att de inte kom på det tidigare. För om alla som hoppade av aldrig ens hade börjat, då hade jag kanske, kanske kommit in.

När jag tog studenten sa alla vuxna människor till en att det var nu jag skulle göra allt det där jag ville, för annars kommer jag ångra det när jag sitter i min gungstol och stickar om 60 år.
Det enda jag tror att jag kommer fundera över är hur mitt liv hade sett ut, om jag bara hade kommit in på juristprogrammet och blivit jurist...

Kär och galen

Kärleken gör en sjuk. Bokstavligt talat.
Johan kom hem till Säffle över helgen, han varnade mig dyrt och heligt att han var superförkyld och hade feber. Jag fnös och sa att jag struntade blankt i det, och ville träffa honom på studs!
Nu sitter jag här, med tårade ögon och en rinnande näsa. Det är sant som de säger, att kärleken gör en sjuk.

Förövrigt har jag numer flyttat från min lägenhet i Göteborg, har mellanlandat hemma i Säffle och flyttar in i vår lägenhet i Örebro den 1e februari.
Förövrigt imponerar jag på mig själv genom att plugga på en lördag.


Mintkyss

Det finns få perioder på året som jag älskar så mycket som julen! Det är en hel månad av salig eufori och julmys innan julafton väl stundar. Då brukar jag bli lite deprimerad, för då inser jag att allt julstök och mys är över. Familjen sitter apatisk av mättnad kring matsalsbordet och jag får panik för att allt mys är över.

Hur som, trots allt mitt massiva pluggande njuter jag en hel del av julmyset. Att baka är någonting som jag tycker oerhört mycket om, så när jag får lite lediga stunder tvingar jag min mamma att baka med mig.
Men det är dock inte alltid lätt att baka. Exempelvis mintkyssar. Vi har försökt tre gånger nu, och de blir fortfarande inte bra. De envisas med att smula sig, och göra så att man inte får till själva mintgrunden.

Igår gjorde vi dock ännu ett försök. Hälften av smeten blev misslyckade kakor, medan den andra hälften blev smulor.

Jag kände att den här informationen var viktig för er att veta.
 


Våra misslyckade mintkyssar. De ser förjävliga ut, men smakar väldigt gott!


Min mössa och jag, vi är goda vänner


För en vecka sedan köpte jag en ny mössa. Den är jättefin tycker jag. Så jag bjuder på en tjusig bild på den.

I övrigt så är jag supertrött på skolan och allt plugg. Jag vill helst bara lämna mitt Göteborgsliv bakom mig och rusa till Örebro och min blivande sambo på stört. Tyvärr så måste jag först göra klart alla mina dödande tråkiga examinationsuppgifter. Och min motivation är noll. I synnerhet när det snart är jul och jag mycket hellre vill baka julgodis som jag sen ska äta upp, ligga och titta på julfilmer och gå fridfulla promenader i den gnistrande snön.

Men nej.
Jag ska skriva om Boorstin och hans pseudohändelser, sedan ska jag göra en analys av ett debattinlägg i en dagstidning för att avrunda det hela att skriva 500 sidor om Agenda Setting. Måste säga att det är för jävla tur att jag åtminstone läser en utbildning som är besynnerligt intressant.


Pipparkakshus



Se så fint vårt pepparkakshus blev! Eller mja. Kanske inte. Men det var faktiskt det första pepparkakshus både jag och min mor någonsin ha gjort.

Nästa år ska vi göra ett mycket finare! Typ ett slott!


RSS 2.0
--