catrinen

Mamma satt och sa en massa fågelnamn som man kunde ha i efternamn. Då kom hon på vad hon skulle vilja vara för fågel, om man nu kunde bli det.

"Jag skulle vilja vara en mås, då kunde jag ta alla barns glassar och bajsa på dom!!"

Hon är så fin, min mamma.

På kvällarna när jag ligger i sängen och läser eller tittar på tv, då får jag så fula lår. I synnerhet när jag ligger på ett speciellt sätt med benen.
Då ligger jag där och tar på mina fula, feta lår och har ångest. Ångest för att dom är just fula och äckliga, och känner att jag måste nog göra en drastiskt åtgärd snarast. Där ligger jag och tänker på joggingturen jag ska starta morgondagen med och de oändliga timmarna på gymmet jag ska spendera. Allt detta för ett par fula lår.

Morgondagen kommer. Tankarna om joggingturen är som bortblåst. Sylt med en gnutta gröt blir det till frukost. Dagen fortsätts med glass, godis och ljuvlig mat.

Nu sitter jag här. Försöker överväga vad som är viktigast - snygga lår eller glassen som ligger i frysen och väntar?

Jag tycker att det är fint med dagens sekulariserade samhälle. Idag blir vi inte påtvingade en kristen protestantisk religion, utan vi har möjligheten att välja och kombinera olika religioner alldels själva! Ingen alls, buddhismen, protestantism-buddhism och en gnutta gnosticism?
Eller varför inte en religion som inte har något namn över huvud taget?

Jag tror på en Gud. En del människor tycker att man är korkad då, och att religion endast är skapad för att lugna människans dödsångest. Det får ni tycka och tro om ni vill. Men jag tycker att det låter tråkigt och torrt. Att människan, träden, haven, djuren, syret, solen och jorden har skapats av en ren slump är någonting jag helt enkelt inte kan acceptera.
Nu påstår inte jag att Gud skapade Adam, som sedan skapade Eva och placerade dem i paradiset. Utan att det kanske fanns en mening med Big Bang.
Inte heller påstår jag att allt är rätt och riktigt som står i Bibeln, jag påstår inte att Jesus genomförde alla de miraklen som vi fick höra om i skolan.

Däremot påstår jag att det finns en Gud. Hur min Gud ser ut vet jag inte än. Men jag tänkte försöka ta reda på det under mitt liv. Hur vet jag inte, och inte heller när. Men att denne Allsmäktige Fader, Allah och Shiva finns, det tror jag.
Jag tror även att Gud finns överallt. I synnerhet i kärleken.

Kanske ser Gud ut så här?

Åh..

Bara var med i den HÄR tävlingen. Finns nog knappt finare pris?!

Jag tycker om den här reklamen. Kan man bli annat än superglad av den?!

Min lilla skruttis är kär. Och jag är så oerhört avundsjuk.
Inte för att inte jag är kär, utan för att jag också vill vara sexton år och nykär. Ni vet, när man låg i sängen hela nätterna och bara hånglade, tittade på film och kastade popcorn på varandra. Man märkte aldrig om det var dag eller natt, och man luktade konstant dregel.

Så där vill jag också ha det. Just nu. Ikväll.

Jag tillhör numer de där coola tekniknissarna. En iphone 4 är nämligen min. Jag har haft den i snart två veckor, och vet inte riktigt vad jag gjorde innan jag hade den.
Samtidigt är det lite skrämmande, för jag har fått en vana att kolla min mail det första jag gör på morgonen när jag vaknar. Det är onödigt. Då behöver man inte kolla sin mail.

Så här fin är min bakgrund på mobilen!

Tillsammans med min mor tillhör jag en hemsk duo. Det finns fler av oss, på vår planet. Grammatikpoliser brukar vi kallas. Ibland även svenskapoliser.
När vi hör någon säga ett grammatiskt fel hytter vi på fingret och säger det som egentligen är grammatiskt korrekt. Det är en fruktansvärt ful ovana.

Denna fula ovana stör inte bara andra, utan även mig själv. Ibland kan jag liksom inte riktigt släppa det när någon säger någonting som jag anser vara fel. (Måste medge att jag inte alltid har rätt, även om jag tror det. Fram tills i tvåan på gymnasiet trodde jag på allvar att det hette ett skorsten, och tycker fortfarande att det låter bättre.) Ett fel som gör mig tokig är en av Melissa Horns hjärtskärande vackra låtar.

Lät du henne komma närmre. Så vacker. Så fruktansvärt fin att jag får lite ont i hjärtat när jag lyssnar på den.
Men, det heter inte "Var hon vackrare än mig?". Det heter "Var hon vackrare än jag?", och denna lilla fras gör mig skogstokig. Sedan gör den mig ännu mera tokig, för att jag tillåter den att göra mig tokig.
Jag lyckas liksom förstöra hela låten av att störa mig på det.

Efter två och ett halvårs väntan så ska det hända. Jag och min Johan ska bli sambos! Vi har ingenstans att bo och inga möbler förutom en byrå och en bokhylla. I värsta fall får han sova i bokhyllan medan jag tar byrån!

Idag bor jag i Göteborg i en liten etta, och Johan bor i en ännu mindre etta i Örebro. Förra veckan avgjorde jag impulsivt att jag inte orkade ha detta distansförhållande de nästkommande tre åren, och bestämde mig för att flytta till Örebro jag med. Efter samtal med studievägledare, föräldrar och givetvis även Johan själv har jag nu bestämt mig för att bli örebroare i januari, vid terminsskiftet.

Det tycker jag ska bli jättefint.