catrinen

Håkan Juholt står och håller tal där mycket av fokusen, precis som Fredrik Reinfeldts, ligger på ungdomar. Han påstår att dagens skolbarns betyg baseras på deras föräldrars förmögenhet och sociala status. Hur kan han säga så? Jag förstår inte alls logiken bakom resonemanget, och skulle mer än gärna vilja se bevisningen för detta konstaterande.

Jag skulle kunna häva upp såväl mina gymnasiebetyg som grundskolebetyg och jämföra dem med en person vars föräldrar "är mer förmögen och har högre social status" än mina egna föräldrar. Ändock betvivlar jag att denna persons betyg skulle vara anmärkningsvärt högre än mina, om ens lite.

Håkan Juholt menar att har man en förmögen förälder med hög social status, så får barnen höga betyg. Jag tror man kan vända på pannkakan. Kanske är det så att de föräldrarna som inte har en ekonomisk grund att stå på inte uppmuntrar sina barn till att studera i samma utsträckning som de med tryggare ekonomi? Kanske är det så att de människor som förlitar sig på socialdemokraternas socialbidrag har insett att man inte behöver ett bra betyg för att överleva i framtiden, eftersom man likväl kan leva på socialbidraget, så därför lägger de ingen press på sina barns skolgång?

Söndagsmys för full rulle i lägenheten.
Massvis med tända ljus, varma mackor, Sagan om ringentriologin och världens bästa Johan.

Ibland kan man ju inte låta bli att älska livet.

Idag är sista dagen hemma i Säffle, sedan blir det Örebro! Det känns så konstigt, att jag imorgon inte ska äta middag med familjen, och inte gå och lägga mig i min säng i flickrummet. Istället ska jag laga min egen middag och krypa ned bredvid Johan i vår sambosäng.

På onsdag ska jag, Emma och Anna åka in till stan för att guida vilsekomna nyblivna studenter till universitetet.
Sedan ska vi skratta, festa och vara jävligt snygga.

Det verkligen kliar i varenda nerv i min kropp. Jag längtar så tills om två och en halv vecka. Eller egentligen bara om två veckor när jag är tillbaka i Örebro.
Alla härliga människor som då börjar strömma in i staden inför höstterminen och den härliga studentandan ligger i luften. Den där härliga studentandan som man nästan kan ta på. Unga människor som ändå är vuxna, men andas ungdom, galenskap och skratt. Och självklart vin. Massvis med vin. Den senaste terminen i Örebro har liksom sett ut så. Fruktansvärt härliga människor som två (möjligen tre) kvällar i veckan släpper alla hämningar och bara har jävligt kul.

Om två och en halv vecka börjar nollningen för de nya studenterna. Åh vad jag hoppas att jag tillsammans med de andra faddrarna kommer kunna ge dom en lika rolig och fartfylld nollning som jag hade.

Åh, vad härligt det ska bli med höst.

Min egen underbara nollning!

Nu för tiden kan jag ibland få förnimmelsen om att jag faktiskt är vuxen. Jag skakar lätt på huvudet åt femtonåringar som sicksackar sig fram på ostadiga ben fulla som kastruller. Istället för att ställa mig på bordet och skrika "NU HÄVER VI!" har jag vid vissa tillfällen tänkt på att det är en dag imorgon också.

Igår var det en sådan förnimmelse. Trots de filmfanatiker jag och Johan är har vi missat Baksmällan-filmerna, tills igår när vi såg den första filmen på min lillasysters begäran. Hon låg och vred sig av skratt i soffan när en av idioterna tar en bebis hand och låtsasrunkar bebisen. Jag och Johan tittar på varandra med förfärade ögon och delar en undran över hur en människa ens har mage att göra så.
Så sitter vi där. Vissa saker är onekligen väldigt roliga, medan andra är så respektlösa och fåniga att jag skäms.

 Hur många vuxenpoäng får jag?