catrinen

Snart kommer det att börja växa äpplen, nötter, honung och turkisk yoghurt ur näsan på mig! Jag missbrukar den måltiden på tok för mycket. Egentligen har jag ingen aning om det är nyttigt eller inte, men jag intalar mig själv att det är olidligt nyttigt. Därför äter jag det som godis.
Så kom inte och säg någonting annat. Testa det bara, och äät!

MUUMS!

Oj, vad jag pluggar. Kan vi låtsas som åtminstone.
Nä, jag tror inte jag är någon hejare på det här med att vara student heller. Om man inte räknar med det här med att dricka alkohol som någonting som är viktigt för en student att kunna. På något mirakulöst sätt så har jag numera lyckats skrapa ihop 97,5 (de där sista 7,5 hp är viktiga!) högskolepoäng, utan att ha presterat ett skit. Det tycker jag är ganska duktigt gjort av mig.

Och här sitter jag nu igen, och kliar mig lite förstrött i håret och undrar hur jag ska lyckas lösa den här nöten. På något vis kommer det att gå. Det gör det alltid. Det lustiga är att det går alltid på något vis, utan att jag ens förstår det jag skriver om.
Som sagt, jag är nog ingen vidare duktig student när allt kommer omkring...

Min vackra utsikt för närvarande

Idag är en fruktansvärt dålig dag. Jag gick upp olidligt tidigt för att tillsammans med fina flickor bli stark på gymmet. Det gick åt helvete, min träningsvärk vann och jag gjorde några klena lyft innan jag lade svansen mellan benen och gick hem.

Denna vecka har vi hemtenta vecka, och därför satte jag mig som en flitig student och började pilla med den när jag kommit hem från gymmet. Det var tanken, ja. Istället satt jag och Emma och drack te, tittade på Top Model och gjorde inte ett skit.

Därför är jag sur idag.
Kände att det var viktigt att ni fick veta det.

Emma som lade äpplet på hyllan!

Det här med att bli vuxen är ingenting jag lyckas greppa. Nu när jag ändå är 21 år fyllda så kan man ju förvänta sig vissa saker av mig, exempelvis att jag ska använda mig av fina artikulerade ord. Men det tycker inte jag är så roligt, så min bästa svordom är "SNOPP!". Ordet bara slinker ur mig. Funderar på att bli lite vuxnare och sikta på att säga "fan" åtminstone?

En annan aspekt i min brist på vuxenhet är att jag är lite kär i Eric Saade. Yep, jag och alla andra flickor som är 14 år och yngre är kär i denna söta, leende pojken. Så här om natten drömde jag till och med om honom, att vi fann varandra och jag dumpade Johan för hans skull. När jag vaknade var jag helt förskräckt och tyckte att det var ett fasansfullt val jag gjort i min dröm, för det finns ingen lika bra som Johan. Men jag drömde det ändå.

Andra skojiga saker som vuxna inte får göra är att kladda med mat, ligga i sängen och kittlas med pojkvännen, strunta i att plugga en hel dag och bara ligga i soffan och titta på film o äta glass, tävla med sig själv om man lyckas peta sig själv i näsan med stortån och sitta framför spegeln och göra roliga grimarser bara mot sig själv. Allt detta har jag roat mig med den senaste månaden.
Nä, vuxen blir jag nog när jag går i pension!

En annan av mina "vuxna" stunder...

Idag har det snöat i Örebro, som i resten av Sverige.
Imorse när jag orkade mig upp ur sängen och kikade ut blev jag bestört. Den vackra våren som har fyllt våra hjärtan de senaste dagarna var som bortblåst, och där ute syntes bara ett virrvarr av snöblåst. Slutade snöa gjorde det inte heller. Inte förens vid lunchtid.

När jag under eftermiddagen promenerade bort till Ica så hade det börjat töa. Det droppade från taken och backen var hal och blaskig.
Då ville jag lägga huvudet på sned, sucka en tom suck och fråga den personen som bestämmer över vädret vad den där snön skulle vara bra för?

Åh herre Gud vad jag tycker om Örebro! På något vis så känns livet enklare, roligare och mer glädjefyllt i Örebro än vad det någonsin gjorde i Göteborg. Jag har liksom fått mig ett riktigt hem där.

När jag pratade med Line i telefonen häromdagen klagade hon på mig för att jag aldrig skrev i den här söta, lilla bloggen. Nu menar inte jag att jag tänker börja, för då håller det i en vecka och sedan dör det ut igen. Men jag kan ju åtminstone publicera det här inlägget. Inlägget om hur lycklig jag faktiskt är just nu.
Och så kan jag försöka lova att publicera ett inlägg om våran lilla koja som vi numera är sambo i tillsammans. Får se hur det blir med den saken, eftersom allt inte är färdigt än...

Nollningen är tyvärr slut, och oj vad jag saknar den. Lärde känna så ofattbart många härliga människor, och det är nog tack vare den som tillvaron i Örebro känns så magisk som den faktiskt gör.
På den positiva sidan är att jag tänker vara fadder hösten 11, och planerna har redan satts i rullning.

På grund av mitt icke-existerande minne, fick jag utmärkelsen "Årets miljöbov". Jag lyckades nämligen förbruka väldigt många nollebrickor under nollningen.