Att lära sig utan att förstå

Oj, vad jag pluggar. Kan vi låtsas som åtminstone.
Nä, jag tror inte jag är någon hejare på det här med att vara student heller. Om man inte räknar med det här med att dricka alkohol som någonting som är viktigt för en student att kunna. På något mirakulöst sätt så har jag numera lyckats skrapa ihop 97,5 (de där sista 7,5 hp är viktiga!) högskolepoäng, utan att ha presterat ett skit. Det tycker jag är ganska duktigt gjort av mig.

Och här sitter jag nu igen, och kliar mig lite förstrött i håret och undrar hur jag ska lyckas lösa den här nöten. På något vis kommer det att gå. Det gör det alltid. Det lustiga är att det går alltid på något vis, utan att jag ens förstår det jag skriver om.
Som sagt, jag är nog ingen vidare duktig student när allt kommer omkring...


Min vackra utsikt för närvarande


Studentliv

Idag är en fruktansvärt dålig dag. Jag gick upp olidligt tidigt för att tillsammans med fina flickor bli stark på gymmet. Det gick åt helvete, min träningsvärk vann och jag gjorde några klena lyft innan jag lade svansen mellan benen och gick hem.

Denna vecka har vi hemtenta vecka, och därför satte jag mig som en flitig student och började pilla med den när jag kommit hem från gymmet. Det var tanken, ja. Istället satt jag och Emma och drack te, tittade på Top Model och gjorde inte ett skit.

Därför är jag sur idag.
Kände att det var viktigt att ni fick veta det.


Emma som lade äpplet på hyllan!


Ge mig fågelkvitter, ballerinaskor och dans

Idag har det snöat i Örebro, som i resten av Sverige.
Imorse när jag orkade mig upp ur sängen och kikade ut blev jag bestört. Den vackra våren som har fyllt våra hjärtan de senaste dagarna var som bortblåst, och där ute syntes bara ett virrvarr av snöblåst. Slutade snöa gjorde det inte heller. Inte förens vid lunchtid.

När jag under eftermiddagen promenerade bort till Ica så hade det börjat töa. Det droppade från taken och backen var hal och blaskig.
Då ville jag lägga huvudet på sned, sucka en tom suck och fråga den personen som bestämmer över vädret vad den där snön skulle vara bra för?


Den magiska nollningen

Åh herre Gud vad jag tycker om Örebro! På något vis så känns livet enklare, roligare och mer glädjefyllt i Örebro än vad det någonsin gjorde i Göteborg. Jag har liksom fått mig ett riktigt hem där.

När jag pratade med Line i telefonen häromdagen klagade hon på mig för att jag aldrig skrev i den här söta, lilla bloggen. Nu menar inte jag att jag tänker börja, för då håller det i en vecka och sedan dör det ut igen. Men jag kan ju åtminstone publicera det här inlägget. Inlägget om hur lycklig jag faktiskt är just nu.
Och så kan jag försöka lova att publicera ett inlägg om våran lilla koja som vi numera är sambo i tillsammans. Får se hur det blir med den saken, eftersom allt inte är färdigt än...

Nollningen är tyvärr slut, och oj vad jag saknar den. Lärde känna så ofattbart många härliga människor, och det är nog tack vare den som tillvaron i Örebro känns så magisk som den faktiskt gör.
På den positiva sidan är att jag tänker vara fadder hösten 11, och planerna har redan satts i rullning.




På grund av mitt icke-existerande minne, fick jag utmärkelsen "Årets miljöbov". Jag lyckades nämligen förbruka väldigt många nollebrickor under nollningen.


Mitt i gnällträsket

Sambolivet rullar på riktigt bra här i Örebro! Vi har inte dödat varandra, än. Det är trångt som tusan, vi kan inte stå båda två i köket(kokvrån) samtidigt och det finns ingen plats för mina kläder någonstans. Men finns det hjärterum finns det stjärterum, och jag tycker faktiskt att det är riktigt mysigt.

Mindre mysigt är det att jag har en hemtenta kvar från Göteborg som ska in idag. Jag började skriva på den idag. Min framförhållning har legat på topp!
4-5 sidor ska den ligga på, och nu har jag åtminstone skrivit 25% av den (att innehållet mest är skräp behöver vi ju inte låtsas om..)! Det gör att jag känner mig duktig, och skämmer bort mig själv med en obscent stor godispåse och glömmer bort att fortsätta skriva...

Jag ska aldrig mer skjuta upp en hemtenta till sista dagen. Aldrig.


Nedräkning

Om en vecka blir jag sambo. Sjukt.


Ge mig vår!!

Och så var även denna julen över. Jag tyckte den var ganska fin, även om den inte var helt traditionsenlig. Nu är det bara nyårsafton kvar att se fram emot, sedan väntar några dystra månader innan det äntligen, äntligen blir vår.

Det känns som om vintern redan har varit här i en evighet. Ändå är vi inte ens ur december. Bättre blir det inte av att H&M nu har kommit ut med vårkläder. Och åh, jag kunde inte hjälpa det. Alldeles för många hundralappar rök på söta blusar, underkläder och kjolar som nu är på väg hem till mig.

Jag försöker lätta på ångesten genom att föreställa mig själv iklädd alla dessa nätta, tunna kläder cyklandes på väg hem en majmorgon efter att ha druckit alldeles för mycket vin.
Ja. Det blir nog fint.
Om det bara inte vore så länge kvar...

Snygga män

Just nu spelar Martin Stenmarck på Nyhetsmorgon. Jag sitter och tänker på hur jävla snygg han är. Därför tänkte jag dela med mig av en lista på Sveriges snyggaste "kända" män:

  • Måns Zellmerlöv - jamen han är ju snygg, på riktigt! Får utan tvekan toppa listan. Han ser ordentlig, hel och ren ut, har ögon och ett leende som man smälter av och jag hade gärna låtit han träffa föräldrarna!
  • Danny Saucedo
  • Joel Kinnaman
  • Alexander Skarsgård
  • Martin Stenmarck

Listan kan komma att utökas, och är ännu inte komplett.


Pluggmys

Just nu sitter jag och äter lussebulle och dricker chaite samtidigt som jag pluggar på min hemtenta. Det är lite halvmysigt ändå...

Kär och galen

Kärleken gör en sjuk. Bokstavligt talat.
Johan kom hem till Säffle över helgen, han varnade mig dyrt och heligt att han var superförkyld och hade feber. Jag fnös och sa att jag struntade blankt i det, och ville träffa honom på studs!
Nu sitter jag här, med tårade ögon och en rinnande näsa. Det är sant som de säger, att kärleken gör en sjuk.

Förövrigt har jag numer flyttat från min lägenhet i Göteborg, har mellanlandat hemma i Säffle och flyttar in i vår lägenhet i Örebro den 1e februari.
Förövrigt imponerar jag på mig själv genom att plugga på en lördag.


Mintkyss

Det finns få perioder på året som jag älskar så mycket som julen! Det är en hel månad av salig eufori och julmys innan julafton väl stundar. Då brukar jag bli lite deprimerad, för då inser jag att allt julstök och mys är över. Familjen sitter apatisk av mättnad kring matsalsbordet och jag får panik för att allt mys är över.

Hur som, trots allt mitt massiva pluggande njuter jag en hel del av julmyset. Att baka är någonting som jag tycker oerhört mycket om, så när jag får lite lediga stunder tvingar jag min mamma att baka med mig.
Men det är dock inte alltid lätt att baka. Exempelvis mintkyssar. Vi har försökt tre gånger nu, och de blir fortfarande inte bra. De envisas med att smula sig, och göra så att man inte får till själva mintgrunden.

Igår gjorde vi dock ännu ett försök. Hälften av smeten blev misslyckade kakor, medan den andra hälften blev smulor.

Jag kände att den här informationen var viktig för er att veta.
 


Våra misslyckade mintkyssar. De ser förjävliga ut, men smakar väldigt gott!


Min mössa och jag, vi är goda vänner


För en vecka sedan köpte jag en ny mössa. Den är jättefin tycker jag. Så jag bjuder på en tjusig bild på den.

I övrigt så är jag supertrött på skolan och allt plugg. Jag vill helst bara lämna mitt Göteborgsliv bakom mig och rusa till Örebro och min blivande sambo på stört. Tyvärr så måste jag först göra klart alla mina dödande tråkiga examinationsuppgifter. Och min motivation är noll. I synnerhet när det snart är jul och jag mycket hellre vill baka julgodis som jag sen ska äta upp, ligga och titta på julfilmer och gå fridfulla promenader i den gnistrande snön.

Men nej.
Jag ska skriva om Boorstin och hans pseudohändelser, sedan ska jag göra en analys av ett debattinlägg i en dagstidning för att avrunda det hela att skriva 500 sidor om Agenda Setting. Måste säga att det är för jävla tur att jag åtminstone läser en utbildning som är besynnerligt intressant.


Pipparkakshus



Se så fint vårt pepparkakshus blev! Eller mja. Kanske inte. Men det var faktiskt det första pepparkakshus både jag och min mor någonsin ha gjort.

Nästa år ska vi göra ett mycket finare! Typ ett slott!


Husbygge

Jag och mamma bakar pepparkakshus! Det är oerhört mysigt. Än så länge har delarna bara blivit gräddade i ugnen, och den roliga delen men garneringen och ihoppysslingen är kvar. Vi tänkte dock vänta tills lillasyster kommer hem, så hon får vara med på den roliga delen.

Just nu ser delarna till huset lite miffade ut, men om det blir fint så lägger jag kanske upp en slutgiltig bild här.
Kanske.

Teknikens under

Det är egentligen sjukt hur mycket av livet som hängs upp på materiella ting. Man är beroende av dem och man förlitar sig på att de bara ska finnas där och fungera.

För en och en halvt timme sedan skulle jag ladda telefonen, men insåg efter ex antal panikartade rotningar i väskan att laddaren inte var med. Nej, den låg tryggt på köksbänken hemma i Säffle. Helvete, helvete, helvete. Jag hade kanske batteri så att det räckte i två timmar till, utan något användande.
Iphones är ju inte direkt kända för att ha en lång batteritid.
Paniken spred sig i kroppen på mig. Hur skulle jag komma upp imorgon, jag använder ju alarmet på telefonen?! Hur ska jag kunna ha någon som helst kontakt med omvärlden? Jag började gråta och kände mig som den mest hjälplösa människan på jorden.

I ren panik skrev jag till Danielle och frågade om jag fick komma till henne och laddade, men hon var ute på ölrunda. En av klasskompisarna var lyckligtvis inne på facebookchatten, och denna stackarn gav jag mig istället på.
Som en hund som inte ätit på tre veckor och plötsligt ser en härlig köttstek kastade jag mig över honom och frågade (krävde) att jag skulle få låna hans laddare över natten. Som en ängel sa han att det var bara att hämta, så jag gav  mig ut i kylan.

En timme senare är jag hemma med förfrusna lår. Men med en laddare.

Mitt i lugnet

Jag är hemma i Säffle. Det är fruktansvärt underbart. Dock blev det bara en dag här, för imorgon ska jag åka till Göteborg igen. Känner hur varje cell i mig skriker NEJ.

Det är lite mesigt. Jag har aldrig riktigt känt mig hemma där.


Yeehow, cowboy!

Jag borde inte få dricka. På riktigt. Eller så borde jag inse att min lilla kropp helt enkelt inte tål att jag häver i mig en hel vinflaska och sedan sitter och tackar och tar emot allt annat i alkoholväg som folk räcker fram. Med andra ord så var det inte på allt för stadiga ben jag tog mig hem inatt.

På fredag däremot, då slår vi klackarna i taket och går all in igen. Dock så tror jag att jag får byta ut vinet till något coolare, lite mer western-aktigt! Men vad dricker cowboys egentligen? Jag tänker bara på söndersmashade kackerlackor av någon anledning..
Måste hitta den tuffaste cowboyhatten först också. Känns inte som om en rosa med glittrig ludd på är det mest optimala.

Harrys, Säffle, Fredag natt. Du, jag och alla andra västerngalningar!
Citerar allas våran egen favoritgay: "Its going to be LEGENDARY!!"


Plats att vara sambo på?

Jag berättade ju för en månad sedan att Johan och jag ska bli sambos i Örebro. När vi väl hade bestämt oss för detta återstod faktumet att vi inte hade någonstans att vara sambos på. Just nu bor Johan nämligen i en pyttepytte 1a på 25kvm med en pyttepytte kokvrå. Och endast en garderob (som i mina ögon mer räknas som en halv, för även den är pyttepytte). Mina kläder skulle inte få plats någonstans, och inte heller jag själv.

Så vi började alltså frenetiskt att leta efter någon annanstans att vara sambo på. Blocket kilade upp på min dator som en av de mest besökta hemsidorna. Vi skrev, vi ringde och vi vädjade på varenda något så när bra lägenhet som dök upp på Blocket. Men inte en endaste människa svarade.
Johan hängde på de privata hyresbolagens hemsidor dagligen. Men det fanns aldrig någonting ledigt.

Så plötsligt fanns det en tvåa precis vid Universitetet ledigt. En. På alla hemsidor så fanns det en. Givetvis var vi tvungna att lägga in en intresseanmälan på den, även om vi trodde att det var dödsdömt. Johan skrev även ett mycket kärleksfullt fjäskigt mail till dem.

Två dagar senare ringde de till Johan.
Skulle en visning av lägenheten vara intressant? Det var det.
Dög lägenheten? Det gjorde den.
Vill ni skriva på kontraktet? Det vill vi.

Den 1e februari har vi därmed ett ställe att vara sambos på! I en (relativt liten) tvåa byggd 2008 med blåa tapeter i vardagsrummet. Och en walk in closet (enligt Johan, får se om den klarar av att nå upp till de kriterierna för mig).



Komplex

På kvällarna när jag ligger i sängen och läser eller tittar på tv, då får jag så fula lår. I synnerhet när jag ligger på ett speciellt sätt med benen.
Då ligger jag där och tar på mina fula, feta lår och har ångest. Ångest för att dom är just fula och äckliga, och känner att jag måste nog göra en drastiskt åtgärd snarast. Där ligger jag och tänker på joggingturen jag ska starta morgondagen med och de oändliga timmarna på gymmet jag ska spendera. Allt detta för ett par fula lår.

Morgondagen kommer. Tankarna om joggingturen är som bortblåst. Sylt med en gnutta gröt blir det till frukost. Dagen fortsätts med glass, godis och ljuvlig mat.

Nu sitter jag här. Försöker överväga vad som är viktigast - snygga lår eller glassen som ligger i frysen och väntar?


Tävlingsdeltagande

Åh..

Bara var med i den HÄR tävlingen. Finns nog knappt finare pris?!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0
--