catrinen

Åh, vilken ångest jag har!
Har tenta om mindre än en timme, och jag kan verkligen inte slappna av. Det trycker mot bröstet och det känns som om jag kommer spy vilken sekund som helst.
Metodologi tentan med mitt första U, here i come!

Har inte varit så här nervig inför en tenta sedan jag gjorde min absolut första. Hujedamej.

Tror att jag kan ha fått solsting och/eller solfrossa. Fryser som en galning, och hjärnan är helt slut tack vare all sol och metodologistudier. Därför kryper jag nu upp i soffan tillsammans med täcket och tittar på den senaste Harry Potterfilmen än en gång.
Så fruktansvärt härligt att rymma från ens egen värld ett litet tag!

Jag har ännu rosare tuttar idag.

Läget just nu:


Jag har under dagen fått BRÄNNA! Inse, Catrine Andersson fick efter 3 timmars utomhusstudier lite FÄRG på kroppen. Det här tror jag inte hänt sedan... någonsin? Förvisso inte MYCKET färg, men det är åtminstone något. Ont så inåt helvete gör det dessutom. Huden är gruvligt öm.


Mina grannar grillar (?), fast det ser mest ut som en mindre brand. Luktar ljuvligt gör det däremot. Jag kan inte grilla...


...eftersom jag sitter fast med underbara metodologi studier. Jag kommer på riktigt få mitt första U på torsdag. Jag förstår ingenting.

Och så var helgen slut. Den har varit ganska fin, fast jag är väldigt övertygad om att jag kommer kamma hem mitt första Underkänt på tentan som är på torsdag. Detta faktum gör mig ännu mindre motiverad till att öppna böckerna.

Igår hade vi grillmys, gick vidare till Kollektivet för att dricka ännu mera vin och avslutade natten på Satin. Johan fick i princip dra mig därifrån alldeles för tidigt eftersom jag hade smakat på alldeles för mycket vin.


Idag var det fint väder.


Så då åkte vi ut till golfbanan med Angelica o Jens. Inga fel!

Ni ser ju. Jag har ju fullt upp, hur ska jag hinna plugga?!

Jag har på Talang i bakgrunden samtidigt som jag sitter och pluggar. Är det bara jag som tycker att den nya snubben i juryn ser ut att vara Erik Grönwalls äldre kopia?
Jag lovar, att så kommer Erik se ut om 15 år!

Shoppingrundan på H&M i morse blev inte hellyckad. Jag och Emma anländer till portarna ungefär tre minuter innan de öppnar, där står det redan ett 30-tal tjejer och är förväntansfulla. När de väl öppnar rusar alla tjejer (inklusive jag själv) in och bort till stativen där rätt kollektion hänger.
Sedan slutar lyckan. Alla blir jätteirriterad eftersom godbiten som just de har spanat in inte finns där. Antingen så var det de virkade shortsen, eller som i mitt fall den djupt ringade klänningen. Frustrerad köpte jag en vit långklänning som jag i slutändan lämnade tillbaka ändå.

Skit H&M!

Övervägde att köpa den här hatten. Ångrade mig i sista stund dock. Hmmm...

Idag är en UNDERBAR dag. Jag känner det på mig. Idag kommer det bara hända bra saker. Även fast större delen av dagen ska fyllas med tråkigt och meningslöst plugg så kommer dagen bli helt underbar.

Snart ska jag och Emma åka in till stan. Jag har tvingat henne att följa med mig nu när H&M Concious Collection släpps. Hon vet nog inte vad hon ger sig in på, MWAHAHAHH!

När jag bodde alldeles själv i Göteborg tyckte jag att det var fruktansvärt tråkigt att laga mat vareviga dag. Att laga mat som man får avnjuta i ensamhet är ingen hit, och då blev det lätt en himla massa skräpmat.
Mitt och Johans samboskap fick mig att se fram emot att stå där tillsammans i köket och laga mat, skratta och be varandra smaka av diverse saker (okej, det där lät snuskigare än vad jag menade det). Det tråkiga är att det aldrig riktigt har blivit så, eftersom Johan tycker att det är pest och pina att laga mat och gör på sin höjd lite krögarpytt. Själva middagarna är inte heller alltid rosenvackra eftersom min sambo är ute och ränner så himla mycket, så här sitter jag ändå. I min ensamhet. Och äter.

Men jag klagar inte. För jag vet att han kommer hem förr eller senare och ska äta. Då måste jag ju laga något som han kan äta.
Idag blev det fläskfilé i kantarellsås tillsammans med klyftpotatis. Nu ska jag vara superhemsk och skryta: Har nog sällan lagat något så gott som det faktiskt blev idag.

Nu gjorde jag en till sak som man egentligen inte ska göra - fota mat och sedan publicera det. Men det skiter jag i. Här får ni min himmelska rätt!

För 9 år sedan satt jag i baksätet på vår Volvo och tittade ut genom fönstret. Jag kommer ihåg att jag kände mig glädjefull och harmonisk. Bilen färdades från metropolen Karlstad på väg hem till Säffle, och resenärerna i den hade precis fått avnjuta den andra Harry Potter filmen på bio.

Jag kommer ihåg att jag räknade på fingrarna, om produktionen av filmerna framskrider i samma hastighet som de hittills har gjort skulle jag vara 18 år när den sista kom ut. Oj, vad stort det kändes. Då är man ju nästan vuxen. Jag funderade över om jag fortfarande skulle vara en Harry Potter fantast vid 18 års ålder, eller om jag skulle rycka på axlarna när den sista filmen väl kom ut. Inte kunde man väl vara så tokig i Harry Potter som jag var just då när man var så gammal som 18?! Nä, då hade jag nog slutat med det där. Fast jag skulle nog se filmen ändå. Filmer är ju mysigt att titta på...

Samma år som jag fyllde 18 kom aldrig den sista Harry Potter filmen. Samma år som jag fyllde 20 kom dock den näst sista. Och visst tusan är jag lika mycket Harry Potter tokig nu som jag var för nio år sedan. Nästan lite mer faktiskt. Enda undantaget är att jag inte längre går runt och väntar på ett brev från Hogwarts i smyg.

Igår kom till min enorma glädje den senaste Harry Potter filmen på dvd hem till mig. Och ååh, vad lycklig jag var! Som ett litet barn sprang jag ner till trapphuset så fort jag såg brevbäraren lämna huset. Sedan rev jag upp förpackningen och kramade dvdomslaget.

True love!

Helt plötsligt har jag fått behov av att uppdatera min facebookstatus ungefär en miljon gånger om dagen. Inte om vidare nödvändiga saker heller, utan bara för att jag vill. Tråkigt nog är jag emot en milon facebookuppdateringar om dagen eftersom jag vill ofta tar bort sådana kontakter själv.

Nu har jag dock kommit till insikten att jag faktiskt har en blogg. Och här får jag ju faktiskt skriva precis vad jag vill, hur många gånger om dagen jag vill och när jag vill. Himlarns bra.

Som förut ville jag berätta för allmänheten på facebook att jag skulle gå till Emma och Anna som en jävla fräsching. Sedan spenderade jag fem minuter med att försöka få en snygg (?) bild där mina mjukisbyxor och sunkiga kläder syntes bra, men misslyckades drastiskt.
Shit, vad jag lägger vikt vid betydelsefulla saker i mitt liv.

Därför får min blogg istället ta del av min misslyckade bild. Varsågod.