catrinen

Ron skriker åt henne att hon är ju en häxa, för Guds skull. Använd magi!

Ungefär så går det till i boken.

Precis så fungerar det i verkligheten också. Man ser inte möjligheterna man har, utan man ser bara förhindren.

För tillfället sitter jag och drar mig i mitt hår, kommer troligen vara skallig innan fredag eftermiddag. Det är tenta på ingång. En saftig, hemsk tenta om Sveriges politiska system. Och jag har inte orkat plugga för fem öre.

Därför sitter jag nu här, dagen innan tentan och är på bristningsgränsen till tårar. Det är så mycket som jag inte förstår, så mycket av all information som jag behöver som inte står i böckerna.

Jag förstår ingenting av insynsråd, om formell-, kameral- och förvaltningsrevision eller vad Europa Kommisionen egentligen gör. Hur mycket jag än bläddrar i anteckningar, böcker och powerpoints hittar jag ingen bra förklaring.

Då slog det mig.

Böcker?!

I vilken värld lever jag i?

Hört talas om Google?

I måndags flyttade jag tillbaka till Göteborg på heltid efter en sommar i härliga Värmland. Det är helt underbart med pulsen, folket och anonymiteten. Inget av det finns liksom inte att få tag på någonstans i Säffle. Men storstaden manipulerar ens sinnen också. En småstadsmänniska agerar inte på samma sätt i storstaden, som hon hade gjort i småstaden.

Är nyss hemkommen från mataffären. Det var en kort visit och bara några få inköp till dagens middag skulle införskaffas. Jag ställde mig näst längst fram i kön till kassan, bakom en okänd pappa på 30 år och hans lilla dotter. Efter det att pappan har betalat och konverserat lite med kassörskan vänder han sig om, tittar på mig.

Sedan säger han "Hej!" och ler glatt.

Jag blir helt förstummad och vet inte vad jag ska ta mig till. Jag piper fram ett "Hejhej" tillbaka och stirrar misstänksamt på den trevlige mannen. Vad tusan vill han mig?! Varför hälsar han på mig?! Jag känner inte honom!

Smått stressad betalar jag för mina varor, kastar ner dom i påsen och skyndar ut ur affären.

I lilla idylliska Säffle hälsar alla på alla, oavsett om man känner dem eller inte. Det är så det ska gå till. I Göteborg är man konstig om man försöker vara trevlig och hälsa på en okänd person.

Det tycker till och med lilla jag, som är uppfostrad med att hälsa på allt och alla.