Konsekvens
Ännu en gång har jag gjort det till ett stående faktum - det är skittråkigt att vara sjuk. Nu har jag legat i sängen och snorat, nyst och hostat i tre dagar bara för att jag var allt för onykter och korkad i måndags. Fy på mig.
Valborgsfirandet började med att jag, Monika, Line, Patricia, Marcus, samt Mathias satt på de fyra sistnämndas bakgård där vi grillade och hade det mycket trevligt. Efter några timmar bestämde vi oss för att ta oss upp till Syltoppen, där det var fest, och Syltoppen ligger på andra sidan stan än vad deras bakgård gör. Promenera var vi tvungna att göra, för i en sådan liten stad som Säffle så finns det givetvis inga stadsbussar!
Alla var vi minderåriga och vi kom på att vi skulle gå över älven för att undkomma farbror polis som troligen skulle ta all den alkoholhaltiga drycken som vi bar i våra väskor. Nöjda med oss själva gav vi oss i väg, och efter ca 200 meter stannade en polisbil bredvid oss. Kloka som vi var gav vi ifrån oss alltihopa utan något tjafs, och fortsatte sedan att promenera. Resten av promenaden gick vi och berättade för varandra hur otroligt mycket vi hatade poliser och att dom var så otroligt dumma i huvudet så var helt otroligt.
När vi väl hade kommit upp till Syltoppen så var det ganska dött där. Våra humör grusades ännu mer och jag funderade på om det inte hade varit bättre på bakgården någon timme till. Jag och Patricia smög iväg och satte oss och pratade i flera timmar - kändes det som. Sen när vi kom tillbaka så var det massvis med folk, och jag minglade runt - aspackad, utomhus och pratade med varenda kotte jag såg. Jag tror att jag var inne på Syltoppen i sammanlagt tio minuter ungefär. Resten av tiden var jag utanför och "tog frisk luft".
Dagen efter skulle jag inte ha mått alltför bra även om jag hade hållit mig inomhus. Bakfyllan och förkyldningen gjorde mig knappast till den piggaste människa på jorden. Som tur var gick bakfyllan över under dagen, men förkyldningen har hållit i sig.
Så här sitter jag inomhus och tittar ut på det vackra vädret.
Nåväl, till nästa Valborg kanske jag har lärt mig att man inte alls ska vara ute så mycket. Men nu är det maj, och ända fram till september är det otroligt mycket tillåtet att vara utomhus hela tiden som man festar (förhoppningsvis utan förkyldningar).
Nu väntar sängen, boken och fönstret där det vackra vädret lyser igenom och retar gallblåsa på mig.
Valborgsfirandet började med att jag, Monika, Line, Patricia, Marcus, samt Mathias satt på de fyra sistnämndas bakgård där vi grillade och hade det mycket trevligt. Efter några timmar bestämde vi oss för att ta oss upp till Syltoppen, där det var fest, och Syltoppen ligger på andra sidan stan än vad deras bakgård gör. Promenera var vi tvungna att göra, för i en sådan liten stad som Säffle så finns det givetvis inga stadsbussar!
Alla var vi minderåriga och vi kom på att vi skulle gå över älven för att undkomma farbror polis som troligen skulle ta all den alkoholhaltiga drycken som vi bar i våra väskor. Nöjda med oss själva gav vi oss i väg, och efter ca 200 meter stannade en polisbil bredvid oss. Kloka som vi var gav vi ifrån oss alltihopa utan något tjafs, och fortsatte sedan att promenera. Resten av promenaden gick vi och berättade för varandra hur otroligt mycket vi hatade poliser och att dom var så otroligt dumma i huvudet så var helt otroligt.
När vi väl hade kommit upp till Syltoppen så var det ganska dött där. Våra humör grusades ännu mer och jag funderade på om det inte hade varit bättre på bakgården någon timme till. Jag och Patricia smög iväg och satte oss och pratade i flera timmar - kändes det som. Sen när vi kom tillbaka så var det massvis med folk, och jag minglade runt - aspackad, utomhus och pratade med varenda kotte jag såg. Jag tror att jag var inne på Syltoppen i sammanlagt tio minuter ungefär. Resten av tiden var jag utanför och "tog frisk luft".
Dagen efter skulle jag inte ha mått alltför bra även om jag hade hållit mig inomhus. Bakfyllan och förkyldningen gjorde mig knappast till den piggaste människa på jorden. Som tur var gick bakfyllan över under dagen, men förkyldningen har hållit i sig.
Så här sitter jag inomhus och tittar ut på det vackra vädret.
Nåväl, till nästa Valborg kanske jag har lärt mig att man inte alls ska vara ute så mycket. Men nu är det maj, och ända fram till september är det otroligt mycket tillåtet att vara utomhus hela tiden som man festar (förhoppningsvis utan förkyldningar).
Nu väntar sängen, boken och fönstret där det vackra vädret lyser igenom och retar gallblåsa på mig.
Kommentarer
Postat av: Fredrik Edén
vad du måste ha de tråkigt som skriver så mycket :P
Trackback
