catrinen

Kom hem från Cypern i tisdags eftermiddag. Tiden mellan då och nu har passerat i ett molnigt töcken och jag har inte riktigt lyckats titta ut från stressmolnet.
Nu är det snart, snart, snart över. Imorgon tar vi studenten och på lördag är det bal. För tillfället längtar jag bara tills allt är över och jag vet att jag inte behöver ordna, fixa och dona inför det något mer. För det komiska är att det fortfarnde inte är slut med förberedelserna.
Därav har jag inte publicerat något blogginlägg, förlåt...

Men nu sitter jag här. Har väldigt svårt att förstå och inse att jag faktiskt tar studenten imorgon. Det funkar inte. Alla månader av slit och planering är helt plötsligt över, och jag har blivit så van vid denna väntan att det känns så overkligt att vi faktiskt är framme nu.
För två veckor sedan fasade jag. Trodde att jag skulle gråta av sorg och ihålighet under studentdagen. Idag är jag mer säker på att jag imorgon kommer att grina av ren jävla utmattning.

FÖR JAG SKA TA STUDENTEEEEEN!

Nu har jag haft min sista lektion på gymnasiet. Någonsin. Har städat ut mitt skåp och lämnat in nyckeln. Har vemodigt åkt ifrån skolan en sista gång, på riktigt.

Förstår inte hur folk kan se fram emot studenten, för jag ser det som en enda jäkla pina. Visst låter jag pessimistisk? Men jag är inte alls redo att ta det stora klivet ut i vuxenlivet. Jag vill vara kvar där jag är. Lycklig över att få skutta till lektionerna, åka hem och plugga och veta att så ser mitt liv ut.
Jag vill inte bli stor och vuxen och börja ta en massa hemska ansvar. Jag vill inte släppa taget om mitt tonårsliv, mina klasskompisar och mina lärare.

Ska åka till McDonald's för att lära mig jobbet för första gången någonsin. Spännande.
Skulle hellre vilja åka på en historialektion och lära mig mer om 1734 års lag...

De senaste veckorna har jag börjat inse mer och mer att jag faktiskt inte alls vill ta studenten. Har gråtit minst tio gånger idag över tanken att klassen ska skiljas, att vi inte längre kommer att gå där i samhällskorridoren och dansa, att jag inte kommer att lipa åt Patrik mer, att vi inte kommer kunna ifrågasätta allting på Peters lektioner, att allting som har med skolan att göra kommer att ta slut allt för snart.
Jag är inte ens lite beredd på det. Inte ens i närheten.

Jag har säkert gråtit tio gånger till av ren jävla utmattning. Fick reda på tre betyg idag. MVG i projektarbetet, VG i Engelsk Affärskommunikation samt att vi fick tillbaka c-uppsatsen i historia. Kammade hem ännu ett OMVG vilket gjorde mig stolt.
Nu är allting inlämnat och jag känner att jag inte har slappnat av på riktigt på säkert två månader.

Så nu måste jag nog gråta en skvätt till..

Oerhört skönt att få lite långledigt. Högen med skolarbeten förminskas dessutom.

Igår skapade jag ett mvg i samhällskunskapen vilket resulterade i att jag får mvg i samhällskunsap c. Känns förjävla skönt. Så den och religion b är helt klara och båda lyckades jag kamma hem mvg:n i. Sköntskönt!
Skickade även in min vedervärdiga c-uppsats i historia igår. Det var så skönt att få bli av med den, eftersom den har gett mig många ångestladdade timmar i sängen när jag inte har kunnat sova.

Har även gjort en fin lista över alla andra skolarbeten som är kvar som jag ska göra under helgen. Staplade upp dom i scheman och skrev vilka jag skulle göra vilken dag - och jag är färdig med dagens! Nu känner jag mig allmänt lycklig och glad över att jag faktiskt kan se att det börjar ta slut..

Nu ska jag gå och dansa och sjunga till Thomas Lundin!

Idag är min mage dum. Så där dum som en flickas mage oftast blir en gång i månaden. Därför ska jag ligga hemma i sängen och äta cashewnötter hela dagen lång. Inte för att det är bra för magen, utan för att det är gott!

Jag börjar se slutet på högen av skolarbeten. Nu arbetar jag för att succesivt förminska högen, och den byggs inte längre på - thank god! Det känns konstigt att det är slutruschen. Väldigt konstigt.
På onsdag åker jag troligen till Mellerud och Vita sannar med mina föräldrar och stannar där hela helgen lång. Detta för att kunna få bort högen helt och hållet och detta i lugn och ro.

Men om en vecka, då är det nästan inte ett dyft kvar! Åh, vilken härlig tanke...

Jag är en person som hatar att vara som någon annan. Hela tiden vill jag vara orginell och inte gå den vägen som alla andra går..

Tråkigt nog fick jag idag reda på att Sara har köpt en likadan studentklänning som mig.. Då talar jag om den senaste inköpta med en rosett i ryggen, som jag i princip hade bestämt mig för att ha under hela student dagen & kvällen, och spara den andra till sysers konfirmation.
Nu vill jag inte alls ha den klänningen längre, för jag vill ju inte att Sara ska se ut som jag och viceversa.. Samtidigt vill jag inte ha den andra klänningen längre, när jag vet att jag har en så mycket finare...

Jävla skit.

(förövrigt vill jag tillägga att jag förstår att man inte kan vara ensammen med en klänning när man köper den från ett sådant stort ställe som jag gjorde. men ändå är det tråkigt när det är någon som man umgåtts med varje dag i tre år.. hade det varit ngn brud i HV hade jag inte brytt mig för fem öre...)

men det är ju den finaste klänningen jag någonsin ägt.. jag vill ju ha den på studenten!

Vaknade halv sex imorse och kunde omöjligt somna om. Miljardvis med frågor susade runt i huvudet som på något vis var anknynta med studenten...

"Tänk om jag kommer vara sviiin bakis på balen?", "Hur ska håret på balen se ut?", "Ska man ha med kamera på själva studentdagen? I sådana fall måste jag ju köpa en jävla väska också!", "Kommer mina fötter synas under alla blåsor p.g.a. skorna?", "Ska jag köpa en kvällsklänning till studentdagen som jag kan ha när jag festar?", "Hur ska mitt och Bobes tal se ut?", "Tänk om jag knappt orkar sitta upp på balen?", "Vore det inte kul att fotas av Mannes..?", "Tänk om mitt hår till balen blir jätte fult!", "Vilken tid ska syster fota mig?", "Tänk om jag hinner gå upp/gå ned i vikt så att klänningarna inte sitter fint!", "Tänk om studentmössan är för liten!", "Vart ska man vara på kvällen på studentdagen..?", "När är det egentligen som man skriver i varandras mössor?", "Tänk om det regnar!", o.s.v..

Det är enormt många tankar som cirkulerar i huvudet.
Desto närmare vi kommer själva studentdagen, detso mer och mer nervös blir jag för allting som faktiskt kan gå fel...

Oj, så mycket tankar..

Hela första året på gymnasiet var ganska jobbigt, för jag kände mig inte hemma någonstans, med någon av klasskompisarna. Det var fel att bara umgås med de som jag hade gått i samma klass med innan, och det kändes som om jag trängde mig på vem jag än var med.
I tvåan blev allting mycket enklare och jag började gilla många av mina klasskompisar. Idag är många av dom istället väldigt goda vänner, och jag vet inte riktigt hur jag ska överleva när jag inte får träffa dem varenda dag...

Fan vad jag kommer sakna alla, alltihopa och oss. Kan inte riktigt förstå att vi inte kommer att gå i samma klass längre..

Samsam plus två naturvetare.. Jag kommer sakna hela högen..


JAG KOMMER SAKNA OSS.


JAG KOMMER SAKNA OSS.

Ååh, idag kom studentmössorna till skolan.
Upptäckte dom imorse när jag skulle lämna in en lånad bok i biblioteket och därmed gick förbi elevrådsrummet. Kikade in och blev helt lyrisk. Gapade och skrek på Caroline och hon kom springande. Vi for in i elevrådsrummet och grävde oss ner i sp3 lådan.
Så jävla roligt! Känns liksom att det inte är allt för långt borta just nu!

Det är åtta veckor kvar i skolan innan våra betyg sätts. Åtta veckor. Det är en väldigt kort period.
Samtidigt som det känns underbart känns det otroligt stressigt. Jag ska hinna extremt mycket på de åtta veckorna, men när de väl är över kan jag inte ens föreställa mig vilken känsla det kommer inbringa.
Speciellt dagar som denna får mig att längta oerhört tills den 29:e maj, då betygen sätts...

Jag tycker synd om alla tjejer där ute i världen som inte har möjligheten att få vara tillsammans med en sådan underbar och pojkvän som dessutom skämmer bort sin flickvän något kollosalt..

Kommer ni ihåg det här?
Tja, Johan var med när jag provade klänningen, och idag när jag kom hem så låg det ett paket på min säng. På paketet fanns en lapp där det stod att jag hade en pojkvän som älskade mig. Inuti låg...

Hej studentklänning!

Har varit på ett möte med Helena från hotellet nu. Jag, Bobe och Karin var där som representanter från Balkommittén och diskuterade den framtida balen.
Jag blev helt nojjig när vi satt där, och än mer nojjig blev jag när vi gick runt i lokalerna och Helena berättade hur allting skulle se ut och hur det skulle vara. Vi är snart är där, och jag längtar väldigt mycket efter just den dagen. När man glider runt där i balklänning, håruppsättning och är go i huvudet efter champagnen.

Ser hur som helst fram emot att få jobba med Helena, trevlig tjej som var jätte hjälpsam.
Våran bal kommer bli sjukt bra!

Idag har jag köpt en balklänning.
En otroligt konstig känsla, eftersom en balklänning inte är någonting man köper var dag. Men det var roligt att stå och prova och fundera, och jag hade ingen aning om vad jag ville ha. Men jag lekte lite när jag stod där. Jag lekte att jag var en prinsessa som klädde mig i sådana vackra klänningar varje dag, och bar kronor fulla med juveler så att jag fick ont i huvudet.
När jag lekt färdigt och bestämt mig fick en oerhört vacker liten skapelse följa med mig hem i påsen.

Tänk att nu är det inte så herrans långt borta.
Vår student.
Vår bal.
Vår frihet från skolan.

Nu har jag haft jullov i några timmar.
Underbart samtidigt som jag tycker att det är vedervärdigt. Så fort jag sätter mig ner och tar det lugnt känns allting hemskt, för då kommer jag att tänka på att det här är sista jullovet, och det bara är en enda ynka termin kvar till studenten. Ju närmare vi kommer den, desto mindre vill jag att den ska komma. Jag kommer ju att sakna alla så oerhört mycket, och jag har ingen aning om vad jag kommer vilja göra sedan?

Tänk att aldrig mer få gå till Herrgårn, öppna sitt skåp och skutta in på Peters lektion med ett glatt leende på läpparna...

Julstämningen börjar bli på G nu i alla fall..

Nu är jag nyss hemkommen från skolan där vi hade två lektioner, håltimme där McDonalds besök hanns med och sedan avslutades dagen med studentmöss-provning.
Det var rena rama kaos, kändes det som. Eftersom jag har varit ansvarig för skiten så var det ingen som frågade tjejerna som arbetade för företaget som vi skrivit kontrakt med utan det var mest "Catrine!!" som alla skrek gånger tusen. Så jag fick hjälpa gansak många.
Hann knappt knåpa ihop min egen studentmössa. Men det gick till slut!

Camilla, min konaktperson på AJ Eriksen som vi beställar av, tyckte att jag hade gjort ett sådant bra jobb så jag fick ett till presentkort på 500 kr, så jag köpte en mössa och en tuta. Hade egentligen inte tänkt "köpa" något mer än mössan, men eftersom jag fick alltihopa gratis så kunde jag ju inte tacka nej till en gosig hood.
Mest stolt blev jag faktiskt över att Camilla tyckte jag varit så duktig..

Idag så promsade Marie (Johans syster) på mig hennes balklänning också. Lite för stor och lite för lång, och alldeles fel färg. Men annars var den jätte fin! Jag blir så jäklarns blek i den blå-gröna färgen som klänningen hade. Försvinner gör jag, nästan!
Men jag funderade på Sandra, hon skulle vara fin i den!

Det var läskigt att stå där, med en balklänning på sig och stirra in i spegeln. Kändes liksom o verkligt.
Jag är fortfarande för liten för att gå på bal och såna grejer...

Idag hade vi årets första elevrådsmöte (extreemt sent, jag var tvungen att tjata på skolledningen för att de skulle kicka igång oss).
Där utsåg vi styrelse, o Bobe kom med förfrågan om att det borde vara två elevrådsordförande - en kille o en tjej. Resten av elevrådet gillade idéen så så fick det bli. Efter omröstningar hit och dit så blev jag o Bobe elevrådsordförande och bildade styrelse tillsammans med tre till.
Kommer nog bli skitbra.

Alexandra (förra elevrådsordförande) tyckte att jag skulle bli elevrådsordförande i år, men jag var skeptisk till det eftersom jag i år satsar på mvg i alla kurser förutom matte. Kändes som så mycket jobb då.
Men nu när det är både jag och Bobe så känns det bara skitkul!
Ingen av oss är vice heller, makten är jämnfördelad. ;)

 

När jag nu sitter här bredvid mina nördiga klasskamrater som pillar med geografi så kikar jag runt.
Jag har börjat sukta efter vissa studentklänningar som jag kan ha på själva student-dagen, och inte på balen. Om någon givmild, rik människa där ute känner för att skänka en klänning till mig tänkte jag att ni kunde få veta vad jag vill ha!
Jag är ytterst svag för Betsey Johnson klänningar...
(jag kör på våga vägra vitt!)

Nu har det dragit igång på riktigt! Nu måste jag faktiskt sätta mig ner och plugga en gnutta utanför lektionstid, och vi har haft en introduktion till alla kurser.
Blä.
Vill inte tillbaka till verkligheten riktigt än. Som tur är åker vi till Irland nästa vecka, så vi undslipper den då!

Idag hade vi bland annat våran första religions lektion. Känns som om det kan bli ett kul ämne! Det tyckte han med, och uttryckte sin kärlek till Jesus när vi började prata om kristendomen.