Ack så vettig slutsats
En blogg är egentligen någonting som är rätt bra - det är galet skönt att få skriva av sig ibland.
Vid vissa tidpunkter kommer jag ibland på sådana där grejer som jag måste dela med mig av till omvärlden. Jag får lust att skriva en krönika om just det där ämnet och därefter terrorisera varenda liten tidning tills de publicerar min ack så vettiga krönika.
Men jag skriver den aldrig, den där krönikan. För det är inte en krönika jag vill skriva. Det är ett blogginlägg. Därför är en blogg rätt bra ändå..
Två andra saker som är rätt bra också - Emma och vin!
Jag håller inte med!
Håkan Juholt står och håller tal där mycket av fokusen, precis som Fredrik Reinfeldts, ligger på ungdomar. Han påstår att dagens skolbarns betyg baseras på deras föräldrars förmögenhet och sociala status. Hur kan han säga så? Jag förstår inte alls logiken bakom resonemanget, och skulle mer än gärna vilja se bevisningen för detta konstaterande.
Jag skulle kunna häva upp såväl mina gymnasiebetyg som grundskolebetyg och jämföra dem med en person vars föräldrar "är mer förmögen och har högre social status" än mina egna föräldrar. Ändock betvivlar jag att denna persons betyg skulle vara anmärkningsvärt högre än mina, om ens lite.
Håkan Juholt menar att har man en förmögen förälder med hög social status, så får barnen höga betyg. Jag tror man kan vända på pannkakan. Kanske är det så att de föräldrarna som inte har en ekonomisk grund att stå på inte uppmuntrar sina barn till att studera i samma utsträckning som de med tryggare ekonomi? Kanske är det så att de människor som förlitar sig på socialdemokraternas socialbidrag har insett att man inte behöver ett bra betyg för att överleva i framtiden, eftersom man likväl kan leva på socialbidraget, så därför lägger de ingen press på sina barns skolgång?
Att vara eller inte vara... vuxen
Det här med att bli vuxen är ingenting jag lyckas greppa. Nu när jag ändå är 21 år fyllda så kan man ju förvänta sig vissa saker av mig, exempelvis att jag ska använda mig av fina artikulerade ord. Men det tycker inte jag är så roligt, så min bästa svordom är "SNOPP!". Ordet bara slinker ur mig. Funderar på att bli lite vuxnare och sikta på att säga "fan" åtminstone?
En annan aspekt i min brist på vuxenhet är att jag är lite kär i Eric Saade. Yep, jag och alla andra flickor som är 14 år och yngre är kär i denna söta, leende pojken. Så här om natten drömde jag till och med om honom, att vi fann varandra och jag dumpade Johan för hans skull. När jag vaknade var jag helt förskräckt och tyckte att det var ett fasansfullt val jag gjort i min dröm, för det finns ingen lika bra som Johan. Men jag drömde det ändå.
Andra skojiga saker som vuxna inte får göra är att kladda med mat, ligga i sängen och kittlas med pojkvännen, strunta i att plugga en hel dag och bara ligga i soffan och titta på film o äta glass, tävla med sig själv om man lyckas peta sig själv i näsan med stortån och sitta framför spegeln och göra roliga grimarser bara mot sig själv. Allt detta har jag roat mig med den senaste månaden.
Nä, vuxen blir jag nog när jag går i pension!
En annan av mina "vuxna" stunder...
Falsk skönsång
Ibland funderar jag på om inte jag lider av någon slags sjukdom. När jag lyssnar på bra musik, så spänner jag låren i takt till musiken. Samtidigt som de spänns, så har jag en nästan manisk tanke att "JAG MÅSTE SJUNGA MED!!", och vill bara brista ut i helhjärtad (oerhört falsk) sång.
Mina nära och kära får allt för ofta lida sig igenom den här proceduren, samtidigt som mina benryckningar tar över och jag dansar runt, runt. På ett tåg är det däremot inte riktigt läge för denna typ av skönsång.
Det tycker jag är synd. Tänk så mycket roligare livet skulle vara.
Jag har sagt det förr, och jag säger det igen. Ibland borde livet vara lite mer som en musikal.
Tidsproblem
Lite tankar om Gud
Jag tycker att det är fint med dagens sekulariserade samhälle. Idag blir vi inte påtvingade en kristen protestantisk religion, utan vi har möjligheten att välja och kombinera olika religioner alldels själva! Ingen alls, buddhismen, protestantism-buddhism och en gnutta gnosticism?
Eller varför inte en religion som inte har något namn över huvud taget?
Jag tror på en Gud. En del människor tycker att man är korkad då, och att religion endast är skapad för att lugna människans dödsångest. Det får ni tycka och tro om ni vill. Men jag tycker att det låter tråkigt och torrt. Att människan, träden, haven, djuren, syret, solen och jorden har skapats av en ren slump är någonting jag helt enkelt inte kan acceptera.
Nu påstår inte jag att Gud skapade Adam, som sedan skapade Eva och placerade dem i paradiset. Utan att det kanske fanns en mening med Big Bang.
Inte heller påstår jag att allt är rätt och riktigt som står i Bibeln, jag påstår inte att Jesus genomförde alla de miraklen som vi fick höra om i skolan.
Däremot påstår jag att det finns en Gud. Hur min Gud ser ut vet jag inte än. Men jag tänkte försöka ta reda på det under mitt liv. Hur vet jag inte, och inte heller när. Men att denne Allsmäktige Fader, Allah och Shiva finns, det tror jag.
Jag tror även att Gud finns överallt. I synnerhet i kärleken.
Kanske ser Gud ut så här?
Grammatikpolis
Tillsammans med min mor tillhör jag en hemsk duo. Det finns fler av oss, på vår planet. Grammatikpoliser brukar vi kallas. Ibland även svenskapoliser.
När vi hör någon säga ett grammatiskt fel hytter vi på fingret och säger det som egentligen är grammatiskt korrekt. Det är en fruktansvärt ful ovana.
Denna fula ovana stör inte bara andra, utan även mig själv. Ibland kan jag liksom inte riktigt släppa det när någon säger någonting som jag anser vara fel. (Måste medge att jag inte alltid har rätt, även om jag tror det. Fram tills i tvåan på gymnasiet trodde jag på allvar att det hette ett skorsten, och tycker fortfarande att det låter bättre.) Ett fel som gör mig tokig är en av Melissa Horns hjärtskärande vackra låtar.
Lät du henne komma närmre. Så vacker. Så fruktansvärt fin att jag får lite ont i hjärtat när jag lyssnar på den.
Men, det heter inte "Var hon vackrare än mig?". Det heter "Var hon vackrare än jag?", och denna lilla fras gör mig skogstokig. Sedan gör den mig ännu mera tokig, för att jag tillåter den att göra mig tokig.
Jag lyckas liksom förstöra hela låten av att störa mig på det.
Den manipulativa storstaden
Hur vet Rakel skillnad på damm och damm?
När vi ändå är inne på mobiltelefoner och Abba...
Jag funderade på den här "nya sms tjänsten" som finns tillgänglig runtom i Sverigeland. Om du funderar över någonting så kan du skriva det ordet (ordet, inte en fråga!) till Rakel och så vips så svarar dom på det. (En oerhört "ny" tjänst, 118118 och 118800 har ju inte alls haft tjänsten skitlänge nu..)
Då funderade jag på om man nu skriver Abba, så kanske man får en jäkla massa svar om bandet Abba. Men sedan finns det ju även ett företag som gör en massa fiskprodukter och dylikt som också heter Abba, tänk om det är de man är intresserade o veta om!
Vad händer när man skriver "damm" ? Får man svar på vad dammråttor under sängen är då, eller om vad en damm där ankorna plaskar runt i är?
Nej, jag måste erkänna mig mycket skeptisk till Rakel.
(måste nämna att jag inte har använt mig av tjänsten, så jag vet egentligen inte hur det funkar. har någon det så är ni varmt välkomna att kommentera och berätta hur det egentligen går till!)
Apelsiner är för exotiska för svensk ordlista?
Jag tycker om att höja på ögonbrynet. Någonting som man kan höja på ögonbrynen milvis är Sony Ericssons t9 funktion på deras telefoner.
Min rosa lilla godbit är en t700. Ordet "Abba" finns med, men inte "Apelsin". På min systers Sony Ericsson finns till och med ordet "Negerhora", men inte "Apelsin".
Idas sommarvisa
Satt och stirrade på dataskärmen och mina fotogadgets som flimmrade förbi. Plötsligt kom ovanstående bild fram och jag fick ett sådant Ida-begär utan dess like.
För med Ida så lyckas alla problem att bli suddiga, och man sitter helt enkelt bara där och skrattar. Åt allt och ingenting. Det spelar ingen roll om det är tisdagkväll och vi ska upp till skolan/arbetet dagen efter, man kan helt enkelt inte sluta skratta. Eller släppa vinglaset.
Just nu behöver jag Ida och skrattet.. Vi träffas på tok för sällan.
När lyckan sprider sig i kroppen
Efter några cider sitter jag här o glor och väntar på att Johan ska ha spelat färdigt Tiger Woods 09 med mina föräldrar på wii:et.. Läste under väntans tider Blondibellas blogg och kom fram till att min verklighetsbild och min drömbild faktiskt ligger relativt nära varandra. Därmed känner jag mig väldigt stolt.
Jag har en underbar pojkvän, i år kommer jag troligen få mvg 90% av mina kurser av de jag läst, jag har världens mest underbara vänner, jag är allt annat än överviktig. Det enda negativa är att jag troligen inte kommer att komma in på juristutbildningen och att min ekonomi oftast inte är den bästa för att jag shoppar som en galning. Men förr eller senare ska jag komma in på juristutbildningen (ska kämpa som fan med högskoleprovet), och vad är egentligen pengar jämfört med vänner?
Nej, jag är jävligt lycklig!
Låt oss höra "fucking"
Ni vet låtar där de uttrycket sådana där vackra ord som fuck, whore, weed, ass o.s.v.? Just de orden finns ju faktiskt där av en anledning i många låtar.
Jag satt nyss och lyssnade på en massa Eminem låtar på Spotify. I hans låtar är ju dessa orden inte alltför ovanligt förekommande. Men helt plötsligt så blir det tyst för några tiodels sekunder. Det förstör liksom låtarna.
Kan dom inte få sjunga fucking? Vad spelar det för roll?
Alla vet ju att det är där ändå, och jag tror inte att gamla tanter lyssnar på Eminem ändå. Så då är det ju ingen som förskräcks av att ordet fucking faktiskt är med.
Är det nu så att en liten unge hör ordet "fucking" i låten så är denna ungen jävligt duktig och borde satsa på en musikkarriär. Så då vet de vad de ska syssla med resten av livet.
Skitsmart.
Ett liv utan One Night Stands
Då kan man spana in alla kläder på diverse klädkedjors hemsidor, bli förälskad för fem minuter och tjata hål på mamma att man "bara måååste ha den där klänningen!". Sedan så går det några dagar, och man inser att man inte alls ville ha den där klänningen.
Tänk, om man hade fått syn på plagget för första gången i affären och impulshandlat det - så hade man sedan stått där missnöjd och ledsen. Använt klänningen en gång för mycket, och kan då inte lämna tillbaka den. Bara för att vid första åsynen var klänningen vacker som få.
Det är bara ett one night stand. Något som blir tråkig väldigt snabbt och bara var spännande i fem minuter. Nu slipper man släpa med sig one night standen hem, och kan avnjuta dem på håll för att inse att de trogna och älskade klänningarna som man redan har hemma - de är fan så mycket bättre.
Självförtroende är inte någonting fult
Catrinen - den bra.
Som de flesta nyblivna tonårsflickor sänktes självförtroendet drastiskt i trettonårs åldern, och en av mina närmare vänner verkade anse att det var någonting fult att ha ett gott självförtroende.
Efter några år hade min egoistiska godhet kommit tillbaka, och när denna vän upptäckte detta så var det som om hon äcklades av mig. När hon satt och klagade om att hon tyckte att hon var ful, tjock etc. höll jag huvudet högt och såg alla de bra sidorna som jag har fått istället, och hon verkade bli förbannad.
Fortfarande så har jag ett gott självförtroende och kan i vissa fall anse mig bättre än andra, i olika frågor. Att människor sedan reagerar på detta, och tycker att det är fult - det är för mig avundsjuka. Inte på mig som personlighet, utan på mitt självförtroende.
Att vi ska leva i ett land där jantelagen hela tiden framhävs är för mig helt absurt. Varför ska man inte få tycka att man är bra, utan att folk ska tycka att man är uppblåst? Är inte självförtroende en bra egenskap, som gör att varje individ mår bättre? Varför ska vi då trycka ner den?
Barndomens sötma
Vilken fin tröja!
Jag är lite av en ordspyare och åsiktskräkare. Det är nog det och min förmåga att kunna ligga på ett golv mitt i skolan och bara asgarva som gör att folk ibland anser att jag är lite konstig. Men jag kan inte riktigt hjälpa det, och alla dessa ord som bildar åsikter bara hoppar rakt ut ur min mun vid flertal tillfällen - utan att jag ens tänker på att mina hemska åsikter faktiskt kan såra någon.
Det säger bara splash, och så kommer meningen upp - precis som riktigt kräks.
Jag är en hemsk människa som tycker på tok för mycket.
Ingman provar tröjan i provhytten..
Du hemska tanke!
Punkt 6 gör mig jävligt föbannad. "...för det han har att säga är viktigare."
Fråga 10 är ganska intressant också "Du har ingen rätt att ifrågasätta honom."
Dra åt helvete, jag ifrågasätter vem jag helst vill, och det borde alla andra också göra.
Förstår ni att världen faktiskt har sett ut så här!? Jag blir ju tamejfan helt mörkrädd.
Nostalgi över ålderdomens kärlek
Middagen hos farmor och farfar var helmysig.
Hon är en sådan matmor, min farmor. En typisk hemmafru från 60-talet som bara lagade god mat och tog hand om sina barn, skulle jag kunna tänka mig. Farfar var däremot ute och tjänade storkovan åt sin familj.
Jag gillar att sitta på övervåningen i farmor och farfars hus. Bara sitta där och supa in alla lukter och minnen som jag vet är inplanterade i väggarna. Min pappa som växte upp i huset. Platsen där han tog sina första steg och tappade sin första tand.
Där farmor o farfar har levt och älskat i över 50 år.
Det är tamejfan helt otroligt det.
Alla konstiga hjärt-människor på internet
På msn var det en totalfrämling som började skriva till mig, och efter sex meningar så gjorde hon ett "<3" till mig. Sådant där förstår jag mig inte på. Att kludda runt en massa hjärtan överallt till människor som man inte känner.
Nu får ni inte missuppfatta mig som en kall jävel som inte vet vad älska är, utan det är snarare tvärtom.
Om man nu missbrukar alla dessa hjärtan överallt kan man ju inte verkligen förstå innebörden av dem, och vet man då verkligen vad älska är?
De gångerna som jag lyckas skita ut ett hjärta på msn är till Johanna, Line eller Johan, för dom älskar jag ju verkligen. Sedan finns det fler jag älskar, men det blir lite pinsamt att rita hjärtan hela tiden, tycker jag...
