När drömmar inte går i uppfyllelse..
Jag är arg. Arg på mig själv men även på andra människor som bara kastar bort sin chans när de har fått den, utan att göra det möjligt för andra att ta del av den.
Det var i tvåan på gymnasiet som jag tror att jag insåg att det var jurist jag ville bli. Rättsvetenskap var utan tvekan det roligaste ämnet jag läste på gymnasiet, och rättshistorian var också helt euforiskt roligt. Därför fanns det ingen tvekan på vad jag ville bli i framtiden.
Det fanns dock ett problem. Mina betyg sedan ettan. Inte alls för att de var dåliga, men det var inte mvg:n rakt igenom. Som den dumma 17åring jag var insåg jag inte heller att jag kunde tenta upp dessa betyg under den tiden som jag faktiskt gick kvar på gymnasiet.
Så jag gick all in och satsade stenhårt på att få toppbetyg i resten av mina kurser (med undantag av franska och matte...). Det gick sådär.
Tog studenten med ett snitt som var minst sagt hyggligt, men inte tillräckligt bra.
Sedan började jag satsa på högskoleprovet. Det gick inte heller vidare bra.
Så till slut gav jag upp. Insåg att jag aldrig skulle komma in på något juristprogram och letade efter andra vägar att nå lycka i livet. Jag vill inte påstå att jag tror att det inte kommer gå vägen. Troligen kommer jag stortrivas att arbeta med PR, medier eller kommunikation. Men det är ingenting jag brinner för ända ut i fingertopparna, och det gör mig lite sorgsen.
Och så finns det då sådana där kloka människor som tänkte till redan när de gick i ettan på gymnasiet. De lade ner sig för fulla muggar och gick ut med en snitt mellan 19 och 20. De där människorna som faktiskt kommer in på nästan vilket juristprogram de vill.
Så börjar de. Läser en termin eller ett år. Sedan hoppar de av.
Det får mig att vilja skrika av ilska och avundsjuka. Att de står där, med min dröm i sin famn, njuter lite av den och sedan bara kastar den åt sidan.
Utan att jag ens får smaka. Självklart tycker jag inte att de ska fortsätta på en utbildning om de inte tror att de kommer att trivas med det i framtiden. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig arg över att de inte kom på det tidigare. För om alla som hoppade av aldrig ens hade börjat, då hade jag kanske, kanske kommit in.
När jag tog studenten sa alla vuxna människor till en att det var nu jag skulle göra allt det där jag ville, för annars kommer jag ångra det när jag sitter i min gungstol och stickar om 60 år.
Det enda jag tror att jag kommer fundera över är hur mitt liv hade sett ut, om jag bara hade kommit in på juristprogrammet och blivit jurist...
För att jag vill det så sjukt jävla mycket...
Är nu hemkommen från Karlstad universitet. Gick på några fåtal seminarier och minglade runt bland mässan.
Ett seminarie som jag och Agnes gick på var information om juridik utbildningen på Uppsala universitet. Även om jag inte har betygen som räcker till så satt jag där och drömde mig iväg och blev tårögd när jag täknte på att allt det där skulle jag aldrig få vara med om, hur mycket jag än vill det.
Sedan bestämde jag mig för att jag ska klara det. Jag ska komma in på juridik utbildningen i Uppsala. Jag ska, jag ska, jag ska. För jag vill, så hemskt jävla jätte gärna.
Förvisso kan jag inte göra någonting åt att mina betyg från ettan suger och att mitt snitt bara kommer ligga på cirka 17,5 när jag tar studenten. Men jag ska kämpa med att skriva ett bra högskoleprov till hösten, söka på våren då intagningen inte är lika hög samt kolla upp vad Juridik II var. Gubbarna från Uppsala sa att det var ett annat sätt att komma in...
Även om jag kommer gråta massvis med gånger över att jag inte kom in, och sedan om jag väl kommer in kommer jag att gråta massvis över den jobbiga utbildningen.
Men jag ska klara det. För fyfan vad roligt jag tycker att det är med sådant.
Jag ska, jag ska, JAG SKAAAA klara det.
...bara så att ni vet.
Ett seminarie som jag och Agnes gick på var information om juridik utbildningen på Uppsala universitet. Även om jag inte har betygen som räcker till så satt jag där och drömde mig iväg och blev tårögd när jag täknte på att allt det där skulle jag aldrig få vara med om, hur mycket jag än vill det.
Sedan bestämde jag mig för att jag ska klara det. Jag ska komma in på juridik utbildningen i Uppsala. Jag ska, jag ska, jag ska. För jag vill, så hemskt jävla jätte gärna.
Förvisso kan jag inte göra någonting åt att mina betyg från ettan suger och att mitt snitt bara kommer ligga på cirka 17,5 när jag tar studenten. Men jag ska kämpa med att skriva ett bra högskoleprov till hösten, söka på våren då intagningen inte är lika hög samt kolla upp vad Juridik II var. Gubbarna från Uppsala sa att det var ett annat sätt att komma in...
Även om jag kommer gråta massvis med gånger över att jag inte kom in, och sedan om jag väl kommer in kommer jag att gråta massvis över den jobbiga utbildningen.
Men jag ska klara det. För fyfan vad roligt jag tycker att det är med sådant.
Jag ska, jag ska, JAG SKAAAA klara det.
...bara så att ni vet.
Je désiree un voyage à destination de Paris
Jag vill till Paris nu.
Ville bara dela med mig av min längtan till er.
Det är ingen som vill bjussa på en lång weekend och ta med mig? Vi kan åka om två timmar, och komma hem på måndag kväll.
I Paris kan vi gå runt och hålla varandra i handen, le och försöka fånga snöflingor med tungan (för det ska snöa). Vi kan ta med oss min systemkamera, och ta en massa vackra foton på alla fransmän som har en baguette under armen och en basker på huvudet. Sedan kan vi gå på les ponts som finns där någonstans i Paris, och till Eiffeltornet och även Champs Élysées.
Jag kan till och med beställa en baugette till oss, alldeles själv på franska. (att det är ungefär allt jag kan på franska, det behöver vi inte nämna.) Dessutom tror jag att vi skulle bli fruktansvärt förälskade. Åtminstone i staden.
(jag har ingen aning om rubriken är rätt, men jag försökte svänga till meningen "jag önskar mig en resa med destinationen paris". om det blev rätt eller inte, det är ett senare problem.. :P)
Ville bara dela med mig av min längtan till er.
Det är ingen som vill bjussa på en lång weekend och ta med mig? Vi kan åka om två timmar, och komma hem på måndag kväll.
I Paris kan vi gå runt och hålla varandra i handen, le och försöka fånga snöflingor med tungan (för det ska snöa). Vi kan ta med oss min systemkamera, och ta en massa vackra foton på alla fransmän som har en baguette under armen och en basker på huvudet. Sedan kan vi gå på les ponts som finns där någonstans i Paris, och till Eiffeltornet och även Champs Élysées.
Jag kan till och med beställa en baugette till oss, alldeles själv på franska. (att det är ungefär allt jag kan på franska, det behöver vi inte nämna.) Dessutom tror jag att vi skulle bli fruktansvärt förälskade. Åtminstone i staden.
(jag har ingen aning om rubriken är rätt, men jag försökte svänga till meningen "jag önskar mig en resa med destinationen paris". om det blev rätt eller inte, det är ett senare problem.. :P)
Nu ni, brittiska snobbar
Jag ska flytta till England. Tillsammans med Ingman. Vi ska bo i en ful liten etta, med en ful liten säng och en ful liten soffa. Vi ska titta på en ful liten tv och laga mat på en ful liten kokplatta.
Sedan ska vi skaffa jobb. Och jobba. Inom service. Han kan jobba i en klädbutik där dom säljer coola kläder och komma med smakliga råd, tycker jag. Jag ska vara en söt servitris som jobbar på ett nätt litet café med Londons godaste caffelatte.
Sedan ska vi skaffa en massa kultiverade coola engelska kompisar och bli så där extremt internationella. Alla jökungar som sitter kvar hemma i Säffle och jobbar på Ica samtidigt som deras partner planerar att de ska skaffa barn ihop inom det närmaste året kommer bli såå avundsjuka.
Nu ska vi bara ta studenten först...
Sedan ska vi skaffa jobb. Och jobba. Inom service. Han kan jobba i en klädbutik där dom säljer coola kläder och komma med smakliga råd, tycker jag. Jag ska vara en söt servitris som jobbar på ett nätt litet café med Londons godaste caffelatte.
Sedan ska vi skaffa en massa kultiverade coola engelska kompisar och bli så där extremt internationella. Alla jökungar som sitter kvar hemma i Säffle och jobbar på Ica samtidigt som deras partner planerar att de ska skaffa barn ihop inom det närmaste året kommer bli såå avundsjuka.
Nu ska vi bara ta studenten först...
London, here comes the crazy ones!
Mardrömmar
Bläk. Jag är sjuk idag igen. Jag borde se ännu sjukare ut idag, så jag ville helst inte alls gå och visa mitt sjuka nylle för Patrik över huvud taget idag.
Sov inte ett dugg bra heller. Vaknade livrädd klockan kvart i sex, jag hade drömt att jag o syrran var på någon slags semester i USA och hela jorden började skaka och allt blev till lava. Jag ringde till mamma o Johan för att säga att jag älskade dem innan jag dog - men Johan bara pratade om att Madonna hade störtat Bush som president.
Därefter vaknade jag och försökte hitta tröst hos den riktiga Johan som låg bredvid mig, men han bara forstatte sova.
Sedan gick han till jobbet.
Därefter somnade jag igen, och drömde att vi var i Västerås tillsammans med en tjej som han förr varit kär i.. När jag stod inne i ett provrum i en klädaffär i Västerås så kikade jag ut mellan draperingarna för att visa klädesplagget, och då stod den jävla idiot Johan o hånglade mde tjejen i fråga.
Då tog Linn (min barndomsvän) hand om mig som på något konstigt vis också var i Västerås.
Sedan dog Johan, och jag kände mig jätte elak som blivit så förbannad på honom.
Usch....
(förlåt för ett sådant långt inlägg, behövde skriva av mig ;P)
Sov inte ett dugg bra heller. Vaknade livrädd klockan kvart i sex, jag hade drömt att jag o syrran var på någon slags semester i USA och hela jorden började skaka och allt blev till lava. Jag ringde till mamma o Johan för att säga att jag älskade dem innan jag dog - men Johan bara pratade om att Madonna hade störtat Bush som president.
Därefter vaknade jag och försökte hitta tröst hos den riktiga Johan som låg bredvid mig, men han bara forstatte sova.
Sedan gick han till jobbet.
Därefter somnade jag igen, och drömde att vi var i Västerås tillsammans med en tjej som han förr varit kär i.. När jag stod inne i ett provrum i en klädaffär i Västerås så kikade jag ut mellan draperingarna för att visa klädesplagget, och då stod den jävla idiot Johan o hånglade mde tjejen i fråga.
Då tog Linn (min barndomsvän) hand om mig som på något konstigt vis också var i Västerås.
Sedan dog Johan, och jag kände mig jätte elak som blivit så förbannad på honom.
Usch....
(förlåt för ett sådant långt inlägg, behövde skriva av mig ;P)
den elaka johan...
Ut till solen
Sitter nu här med mörkret tryckande utanför rutan. Det är kolsvart. Jag tycker om det, eftersom det ger en slags mysig känsla.
Men ändå så skulle jag inte vilja göra något hellre än att ta mitt pick och pack och resa iväg till något gassande varmt ställe tillsammans med Johan i en vecka eller två. Bara må bra, älska varandra och ta det lugnt.
Men ändå så skulle jag inte vilja göra något hellre än att ta mitt pick och pack och resa iväg till något gassande varmt ställe tillsammans med Johan i en vecka eller två. Bara må bra, älska varandra och ta det lugnt.
dit vill jag. det ser ju helt fantastiskt rofyllt ut.
vem bjuder?
Kärleken och jag
Jisses. Jag är kär som en galning. Tror aldrig att jag har skådat något så vackert förr i mitt liv.
Jag drömmer mig iväg på alla de ljuvliga stunderna som jag och denna lilla godisbit skulle kunna få tillbringa tillsammans. Jag ser hur vi går hand i hand på stranden vid solnedgången. Med stolthet tar jag med min älskling på fester och berättar för alla att det är min nya kärlek.
Hmm, jaa. Drömma kan man ju.
490 euro. Någon som bjussar?
(Bild tagen från http://www.net-a-porter.com/product/30716)
Jag drömmer mig iväg på alla de ljuvliga stunderna som jag och denna lilla godisbit skulle kunna få tillbringa tillsammans. Jag ser hur vi går hand i hand på stranden vid solnedgången. Med stolthet tar jag med min älskling på fester och berättar för alla att det är min nya kärlek.Hmm, jaa. Drömma kan man ju.
490 euro. Någon som bjussar?
(Bild tagen från http://www.net-a-porter.com/product/30716)
Sommar
Jag vill att det ska vara sista veckan i maj. Alla betyg är satta. Solen skiner och det är jätte varmt. Vi har nästan inga lektioner i skolan längre, utan man går ner och sätter sig vid älven och käkar glass istället.
Man vet att det snart är sommarlov och frihet. Johans muckning är vara nära, och kunskapen om att vi äntligen kommer få vara tillsammans sprider en evig glädje ända ut i fingertopparna.
På fredagskvällen sticker man ut till Duse. Allihopa. Vi grillar och Mathias är grillmaster - precis som förra året. Sen sitter vi där och tittar ut på vattnet, mätta och belåtna i magen och kör en repris från förra året på Skutberget. När det har blivit mörkt kommer någon av oss på idéen om naken badet, och alla drar av sig kläderna och hoppar i vattnet. Jag och Line skriker av förtjusning och sommarglädje.
Ge mig sommar. Nu.
Sommarkänsla
GE MIG SOMMAR 08!
Sommaren som jag ska se till blir den bästa sommaren någonsin. Hitills är nog sommaren 04 den bästa, men den känns liksom ganska långt borta just nu, och jag måste uppdatera "Bästa sommaren ever!" med nya härliga minnen.
Och jag bara vet att sommaren 08 kommer bli fantastisk! Hänga på Stenhuset varenda onsdag på after beachen (ehrm. någon som kan sponsra med pengar?), köra bil (ehrm.. någon som kan sponsra med körkortskunskaper, för jag ska ha körkort sommaren 08) ner till kusten och fira midsommar, få brunbrända ben (ge mig sol), garva loss och bara leva livet. Så ska det vara! Någonstans där emellan ska jag klämma in ett sommarjobb också. Kanske Kreta dessutom? Eller Spanien?
Förlåt, ett totalt onödigt dröm-inlägg då jag blev lite nostalgisk med mina xide och helt plötsligt bara ville ha tillbaka sommaren så att man kan festa och grilla vareviga dag!
(Bilden föreställer mig och Patricia som relativt bruna blondiner någon gång under sommaren under någon av alla tillfällen vi alkoholiserade oss)
Sommaren som jag ska se till blir den bästa sommaren någonsin. Hitills är nog sommaren 04 den bästa, men den känns liksom ganska långt borta just nu, och jag måste uppdatera "Bästa sommaren ever!" med nya härliga minnen.Och jag bara vet att sommaren 08 kommer bli fantastisk! Hänga på Stenhuset varenda onsdag på after beachen (ehrm. någon som kan sponsra med pengar?), köra bil (ehrm.. någon som kan sponsra med körkortskunskaper, för jag ska ha körkort sommaren 08) ner till kusten och fira midsommar, få brunbrända ben (ge mig sol), garva loss och bara leva livet. Så ska det vara! Någonstans där emellan ska jag klämma in ett sommarjobb också. Kanske Kreta dessutom? Eller Spanien?
Förlåt, ett totalt onödigt dröm-inlägg då jag blev lite nostalgisk med mina xide och helt plötsligt bara ville ha tillbaka sommaren så att man kan festa och grilla vareviga dag!
(Bilden föreställer mig och Patricia som relativt bruna blondiner någon gång under sommaren under någon av alla tillfällen vi alkoholiserade oss)
Agent Provocateurs drömmar
Har sovit i någon timme nu, men känner mig knappast mycket piggare..
Jag blir så trött på att alla bra grejer ska kosta några tusen.. Vilken normal männi
ska (ungefär som jag) har råd med sådana där lyxgrejer? Ungefär som Agent Provocateurs uuunderbara underkläder. Favorit BH:n kostar 120 euro och trosorna 80 euro... Suck, orkar inte ens räkna ut vad det är i svenska kronor, men på tok fööör mycket för att det ska passa min plånbok. Den dyrasate BH:n jag har är nog någon av mina Triumph BH:ar och de kostade väl bara 300 - 400 kr eller något.
Så, njae. Tror inte att mamma eller pappa skulle gå med på att betala för skönheten.. Men titta är ju gratis, tack och lov...
Jag blir så trött på att alla bra grejer ska kosta några tusen.. Vilken normal männi
ska (ungefär som jag) har råd med sådana där lyxgrejer? Ungefär som Agent Provocateurs uuunderbara underkläder. Favorit BH:n kostar 120 euro och trosorna 80 euro... Suck, orkar inte ens räkna ut vad det är i svenska kronor, men på tok fööör mycket för att det ska passa min plånbok. Den dyrasate BH:n jag har är nog någon av mina Triumph BH:ar och de kostade väl bara 300 - 400 kr eller något.Så, njae. Tror inte att mamma eller pappa skulle gå med på att betala för skönheten.. Men titta är ju gratis, tack och lov...
