catrinen

Det var i tvåan på gymnasiet som jag tror att jag insåg att det var jurist jag ville bli. Rättsvetenskap var utan tvekan det roligaste ämnet jag läste på gymnasiet, och rättshistorian var också helt euforiskt roligt. Därför fanns det ingen tvekan på vad jag ville bli i framtiden.

Det fanns dock ett problem. Mina betyg sedan ettan. Inte alls för att de var dåliga, men det var inte mvg:n rakt igenom. Som den dumma 17åring jag var insåg jag inte heller att jag kunde tenta upp dessa betyg under den tiden som jag faktiskt gick kvar på gymnasiet.

Så jag gick all in och satsade stenhårt på att få toppbetyg i resten av mina kurser (med undantag av franska och matte...). Det gick sådär.

Tog studenten med ett snitt som var minst sagt hyggligt, men inte tillräckligt bra.

Sedan började jag satsa på högskoleprovet. Det gick inte heller vidare bra.

Så till slut gav jag upp. Insåg att jag aldrig skulle komma in på något juristprogram och letade efter andra vägar att nå lycka i livet. Jag vill inte påstå att jag tror att det inte kommer gå vägen. Troligen kommer jag stortrivas att arbeta med PR, medier eller kommunikation. Men det är ingenting jag brinner för ända ut i fingertopparna, och det gör mig lite sorgsen.

Och så finns det då sådana där kloka människor som tänkte till redan när de gick i ettan på gymnasiet. De lade ner sig för fulla muggar och gick ut med en snitt mellan 19 och 20. De där människorna som faktiskt kommer in på nästan vilket juristprogram de vill.

Så börjar de. Läser en termin eller ett år. Sedan hoppar de av.

Det får mig att vilja skrika av ilska och avundsjuka. Att de står där, med min dröm i sin famn, njuter lite av den och sedan bara kastar den åt sidan.

Utan att jag ens får smaka. Självklart tycker jag inte att de ska fortsätta på en utbildning om de inte tror att de kommer att trivas med det i framtiden. Men jag kan ändå inte låta bli att känna mig arg över att de inte kom på det tidigare. För om alla som hoppade av aldrig ens hade börjat, då hade jag kanske, kanske kommit in.

När jag tog studenten sa alla vuxna människor till en att det var nu jag skulle göra allt det där jag ville, för annars kommer jag ångra det när jag sitter i min gungstol och stickar om 60 år.

Det enda jag tror att jag kommer fundera över är hur mitt liv hade sett ut, om jag bara hade kommit in på juristprogrammet och blivit jurist...