catrinen

De senaste veckorna har jag börjat inse mer och mer att jag faktiskt inte alls vill ta studenten. Har gråtit minst tio gånger idag över tanken att klassen ska skiljas, att vi inte längre kommer att gå där i samhällskorridoren och dansa, att jag inte kommer att lipa åt Patrik mer, att vi inte kommer kunna ifrågasätta allting på Peters lektioner, att allting som har med skolan att göra kommer att ta slut allt för snart.
Jag är inte ens lite beredd på det. Inte ens i närheten.

Jag har säkert gråtit tio gånger till av ren jävla utmattning. Fick reda på tre betyg idag. MVG i projektarbetet, VG i Engelsk Affärskommunikation samt att vi fick tillbaka c-uppsatsen i historia. Kammade hem ännu ett OMVG vilket gjorde mig stolt.
Nu är allting inlämnat och jag känner att jag inte har slappnat av på riktigt på säkert två månader.

Så nu måste jag nog gråta en skvätt till..