catrinen

Jag håller andan och njuter av den psykiska närheten. Även om det är ett bord mellan oss, och även om vi inte har rört vid varandra på flera timmar så känner man närheten.
Det är som om ni har klätt av mig mina kläder och jag era - kläder som vi använder för att dölja själen. Helt plötsligt sitter vi där spritt språngande nakna och visar det mest personliga vi har.
Där sitter vi i våra tre stolar och jag känner hur vi tillsammans skriver minnen i mitt hjärta. Hur våra ord bildar mening för att till slut sjunka in i våra hjärtan som står öppna för blottning.

När jag sitter där känner jag en sådan trygghet. En trygghet om att vad som än händer här i livet så vet jag att ni kommer att stå kvar. Jag kan se oss tre som en bild på ett filmfodral eller framsidan på en bok. Tre tjejer som står bredvid varandra, med solen i våra ryggar. Bilden är dramatisk och känslofylld. Man kan se på långa vägar att de där tjejerna på bilden, de är starka tillsammans. Kanske ser bilden ut så på filmfodralet till Charlies Änglar? Visserligen är vi inga actionhjältar. Vi bara älskar varandra.

Tre så skilda personligheter, men ändå så lika. Om det är några jag identifierar så är det er två. Samtidigt som vi är solsken, åska samt vind är vi också så lika vi kan bli.

Ibland kommer jag på mig själv, med att helt enkelt älska er två så mycket.
Även om vi knappast pratas vid varenda dag. Även om jag bara träffar en utav er ungefär en gång i månaden. Trots det där, så är min kärlek så enorm.

Jag kan känna hur ni nuddar min själ. Hur min själ dansar naken framför er, för att ni vet precis hur den ser ut.