catrinen

Helt plötsligt så känns det som om veckodagarna har blivit evigheter och att helgen ligger långt, lång borta.. Är också väldigt rädd för att helgen kommer att gå superfort.
Sekunderna, minuterna, timmarna, dagarna under veckan har blivit utdragna in i det minsta för att framhäva största möjliga lidelse. När helgen väl infinner sig kommer de troligen att gå i 180 igen.