Au pair, eller inte au pair - det är frågan
Så här hektiskt var det idag på Torget i skolan. Ettorna som hade lektion kom inte ens in i sina skåp.
Idag var det full rulle på skolan. Alla tvåors och treors lektioner var inställda eftersom det var utbildningmässa och vi fick gå på föreläsningar och kika i montrar. Kul, tycker jag!
Vi behövde som ett minimum gå på fyra föreläsningar, så jag gjorde det och stack sedan till Johanna strax efter elva. Där satt vi och pimplade te och tittade på Sex and the city. Helmysigt!
Jag har börjat fått lite små-ångest inför framtiden. Jag tror jag vet vad jag vill pyssla med - antingen marknadsföring eller journalistik.. Kanske polis, men det verkar så läskigt så jag tror nästan jag lägger det på hyllan. Men det är inte där ångesten ligger...
Innan jag träffade Johan så var det självklart för mig att ta minst ett sabbats år efter studenten och sticka till USA som au pair. Det var verkligen en självklarhet. Någonting som jag alltid har velat gjort och jag tycker att det verkar spännande och kul.
Sedan kom Johan. En underbar kille, och allvarligt talat så vet jag inte om jag någonsin kommer att hitta en lika bra igen. Just därför så lade jag tankarna om USA och au pair på hyllan. För hur ofta kan ett förhållande funka när man inte kommer att träffas i princip någonting alls under ett år? Nej, inte vidare ofta känner jag.
Men idag så var jag på en föreläsning där dom pratade om au pair och jobb utomlands och jag verkligen bara kände i hela mig att det skrek att jag vill verkligen göra det!
Så jag började tänka. USA kanske är lite drastiskt. Om man tar typ Storbritannien istället så kan man ju kanske träffas lite oftare? En gång i månaden kanske?
Jag vet inte.
Hur gör man?
Vi behövde som ett minimum gå på fyra föreläsningar, så jag gjorde det och stack sedan till Johanna strax efter elva. Där satt vi och pimplade te och tittade på Sex and the city. Helmysigt!
Jag har börjat fått lite små-ångest inför framtiden. Jag tror jag vet vad jag vill pyssla med - antingen marknadsföring eller journalistik.. Kanske polis, men det verkar så läskigt så jag tror nästan jag lägger det på hyllan. Men det är inte där ångesten ligger...
Innan jag träffade Johan så var det självklart för mig att ta minst ett sabbats år efter studenten och sticka till USA som au pair. Det var verkligen en självklarhet. Någonting som jag alltid har velat gjort och jag tycker att det verkar spännande och kul.
Sedan kom Johan. En underbar kille, och allvarligt talat så vet jag inte om jag någonsin kommer att hitta en lika bra igen. Just därför så lade jag tankarna om USA och au pair på hyllan. För hur ofta kan ett förhållande funka när man inte kommer att träffas i princip någonting alls under ett år? Nej, inte vidare ofta känner jag.
Men idag så var jag på en föreläsning där dom pratade om au pair och jobb utomlands och jag verkligen bara kände i hela mig att det skrek att jag vill verkligen göra det!
Så jag började tänka. USA kanske är lite drastiskt. Om man tar typ Storbritannien istället så kan man ju kanske träffas lite oftare? En gång i månaden kanske?
Jag vet inte.
Hur gör man?
Kommentarer
Postat av: Erika
Hej!
Jag har läst lite på din blogg ibland, men är dålig på att kommentera. Men nu kände jag mig tvungen att skriva några rader. Jag var nämligen iväg till England efter gymnasiet för att jobba som aupair. Något som jag absolut inte ångrar. Det var ett år då jag blev lite mera vuxen=). Jag hade också fångat den bästa pojkvännen. Jag hade tur att han också ville utomlands, så han åkte till England och jobbade på ett hotell. Så vi kunde ses varje vecka.
Med detta vill jag säga att om du funderar på att åka tycker jag absolut att du ska göra det. Svårt att vara ifrån varandra, jag vet, men när man har chansen måste man ta den!
Lycka till!
Trackback
