catrinen

Det hände nyss en konstig sak...

På senare dagar så har lillasyster Charlotte blivit såpass stor att hon har skaffat sig en riktig pojkvän av kött och blod. Adam heter han. Och idag så var denne Adam som förövrigt kommer från Kil så vänlig att eskortera Charlotte hem tillsammans med en massa kompisar. Då stod de utanför vårat hus och pussades i ex antal år, och jag stod och fnissade lite samtidigt som jag tittade ut på dom. Jag menar, syrran - en pojkvän. Syrran - som pussas. Klart som fan man måste glutta lite.

Efter några minuter fattade jag mig mod och gick ut för att hälsa på denna lilla ynglig Adam. Jag sträckte fram min hand och presenterade mig, och väluppfostrad som pojken var gjorde han det samma.
För att inte verka ohövlig hälsade jag även på den andra krabaten som jag aldrig förr hade träffat.
- Hej, Catrine heter jag. Jag är Charlottes storasyster. sa jag och tog hans hand.
- Hej, jag heter Mike. M-I-K-E. (han bokstaverade alltså sitt namn)
- Ööh, jaha. C-A-T-R-I-N-E. svarade jag då.
Han såg inte ut att fatta någonting och verkade inte heller förstå att jag tyckte han var en konstig prick som gick runt och bokstaverade sitt namn och insåg inte att jag gjorde det samma..

Brukar ni också bokstavera era namn när ni hälsar på någon för första gången..?