catrinen

Idag är jag alltså enormt, sjukligt glad och lycklig. Denna lycka baseras på lite olika saker:

- All pluggning för terminen är slut!
- Jag får mvg i religion a, eftersom provet idag gick bra!

Men den den allra största anledningen är inte grundat på detta, utan på någonting helt annat...
I ettan så berättade Patrik (historia- och geografilärare samt våran klassföreståndare) att han inte hade ett betygsystem som alla andra. Han tyckte att betygsskalan var för låg och han hade IG, G, VG, MVG och OMVG. Detta OMVG var alltså något extraordinärt och stod för "oerhört mycket väl godkänt" eller dylikt. Detta betyg hade han inte delat ut många gånger under sina år som lärare, jag har för mig att han sa cirka fem gånger. Just då brydde jag mig inte så mycket om detta höga betyg, men sedan när jag började tvåan och mina ambitionsnivåer höjdes drastiskt bestämde jag mig för att få ett OMVG av Patrik innan jag tog studenten.

Nu har jag lyckats. Jag är en av de få som har klarat att få ett OMVG av Patrik, eftersom jag fick det på mitt hemprov i svensk rättshistoria. Han sa att det mycket väl kunde vara det bästa prov han någonsin hade rättat och jag ville mest bara grina av att någon gång uppnå de extremt höga krav jag sätter på mig själv. Istället dansade jag i 10 centimeters höga klackar (var inte det skönaste mina fötter har fått uthärda..) och var så inåt helvete nöjd med mig själv. För gudars så jag kämpade med det hemprovet.

Japp, jag är jävligt stolt.


I slutet av provet hade han även bifogat ett uttrag om Juristprogrammet som han tydligen tycker att jag ska gå. Ack, du vackra tanke. Om jag bara hade betygen..