catrinen

Idag var det tillbaka till verkligheten. Sitter just nu i denna verklighet och tycker lite småsynd om mig själv som tvingas att gå i denna grymma skola med alla grymma uppgifter som vi hela tiden packas på.
Verkligheten inleddes med franska, och där fick jag reda på att vi ska ha franskaprov dagen efter min artonårs dag. Är det någon som kan förstå varför jag inte hoppar av glädje?

Nu blir det kulturhistoria!