Den vita backen
Dagen är överlevd!
Skitkul dag i skolan, faktikst. För en gångs skull la jag ner mig riktigt ordentligt på gympan också, så det var kul. Nu ska jag städa upp lite överallt och sedan ska jag och Johanna dra iväg och simma!
Härligt värre.
Imorse råkade jag dock ut för en chock!
Jag tog det ganska lugnt eftersom jag hade planerat att cykla till skolan idag, och behövde därmed inte sticka förens kvart i åtta (vi börjar åtta och det tar en halvtimme att gå hemirfrån mig, nej - vi har inga stadsbussar i den här lilla stan).
Halv åtta satt jag i godan ro och knaprade i mig frukost samtidigt som jag lyssnade på Rix Morron Zoo. Jag är en ganska frånvarande person på morgnen och det är ganska svårt att få kontakt med mig innan jag har vaknat till ordentligt. Efter att jag suttit och ätit i fem minuter insåg jag att det är vitt ute på backen. Helt rasande förstod jag att det har snöat. Detta resulterade till att jag inte kunde cykla, eftersom det inte går att cykla i snö enligt mig.
Jag kastade mig över telefonen och ringde förtvivlat till pappa och frågade om det fanns någon möjlighet att han kunde skjutsa mig till skolan, men nejdå - då hade han åkt till Karlstad med jobbet.
Jag kastade frukosten, packade ner gympakläder, borstade tänderna och halvt om halvt sprang iväg. Jag bestämde mig för att gå genom stan eftersom det skulle ta alldeles för lång tid att gå genom det kassa väglaget vid älven.
När jag står och väntar på grön gubbe så kommer Johanna och hennes mamma förbi i bilen! Gulliga som dom är så stannade dom vid närmaste plats och jag fick hoppa in och få skjuts till skolan. Är numera i evig skuld till Lena (=Johannas mamma) som räddade mig på det heroiska sättet!
Skitkul dag i skolan, faktikst. För en gångs skull la jag ner mig riktigt ordentligt på gympan också, så det var kul. Nu ska jag städa upp lite överallt och sedan ska jag och Johanna dra iväg och simma!
Härligt värre.
Imorse råkade jag dock ut för en chock!
Jag tog det ganska lugnt eftersom jag hade planerat att cykla till skolan idag, och behövde därmed inte sticka förens kvart i åtta (vi börjar åtta och det tar en halvtimme att gå hemirfrån mig, nej - vi har inga stadsbussar i den här lilla stan).
Halv åtta satt jag i godan ro och knaprade i mig frukost samtidigt som jag lyssnade på Rix Morron Zoo. Jag är en ganska frånvarande person på morgnen och det är ganska svårt att få kontakt med mig innan jag har vaknat till ordentligt. Efter att jag suttit och ätit i fem minuter insåg jag att det är vitt ute på backen. Helt rasande förstod jag att det har snöat. Detta resulterade till att jag inte kunde cykla, eftersom det inte går att cykla i snö enligt mig.
Jag kastade mig över telefonen och ringde förtvivlat till pappa och frågade om det fanns någon möjlighet att han kunde skjutsa mig till skolan, men nejdå - då hade han åkt till Karlstad med jobbet.
Jag kastade frukosten, packade ner gympakläder, borstade tänderna och halvt om halvt sprang iväg. Jag bestämde mig för att gå genom stan eftersom det skulle ta alldeles för lång tid att gå genom det kassa väglaget vid älven.
När jag står och väntar på grön gubbe så kommer Johanna och hennes mamma förbi i bilen! Gulliga som dom är så stannade dom vid närmaste plats och jag fick hoppa in och få skjuts till skolan. Är numera i evig skuld till Lena (=Johannas mamma) som räddade mig på det heroiska sättet!
Kommentarer
Trackback
