catrinen

Det blev massvis med chokladätande uppe i Branäs. Detta blev tidigt min favorit! Carls praliner bortskänkt av Arnells till pappa. (Min pappa är väldigt bra på jul för han får tonvis med chokladaskar som jag sedan kan smaska upp!)



Det här blev min favorit. En kokosskönhet.

På julafton gick vi upp relativt tidigt och stack ut i backarna - alla utom mamma som hellre ville laga julmat. Jag glömde dock att ta med kameran ut i backarna, så det finns inga säkra bildbevis på våra bravader i skidbacken!



Så här rufisgt snygg var jag efteråt!



Julmaten som mamma lagat åt vi givetvis. Allihopa i underställ och fula kläder.



Därefter satte sig hela familjen och tittade på Kalle Ankas jul. Jag och syrran myste lagom i soffan. Efter Kalle Anka visste vi inte riktigt vad vi skulle titta på på tvn så vi zappade runt, det slutade med att vi tittade på det danska Kalle Anka. Det var mycket bättre, tyckte jag.



Sedan blev det julklappsdags! Så här glad blev jag.



Mattias försöker riva upp första julklappen.
Det var det enda jag orkade ta kort på, för sedan var jag så inne i mitt eget julklappsöppnande!

Julaftonen blev avslutat med telefonsamtal och tvzappande. Mycket trevligt och mysigt. Jag och Charlotte gick och la oss och tittade på Shrek 3 i sängen för att sedan slockna totalt.



På juldagen kom favoriten upp! Det komiska var att jag vaknade strax efter tio och såg på mobiltelefonen att Johan hade ringt, så jag ringde upp och frågade var han var.
"På Branäsberget!" Skrek han glatt som svar. Tokern hade åkt redan vid sju på morgonen vilket gjorde mig överlycklig. Han fick äta frukost tillsammans med mig och syrran.



Sedan fick jag nog världens bästa julklapp genom tiderna.
Har ni sett något så bedårande som det här halsbandet?
Det har inte jag åtminstone. Johan gullet gav det mig och det har använts varenda dag därefter.



Sedan begav vi oss ut i backarna. Vi bodde på toppen och detta fotot är taget därifrån. Förstå vad dimmigt det var längre ner i dalen! Det var nästan så att man inte såg den som var framför en.



Snön hade smält jätte mycket under julaftons kvällen och sedan frusit igen - så det var jätte halt! Mamma var livrädd och skitsur och näst in till vägrade att åka nerför.



Johan gjorde en rätt rejäl vurpa han med. Så här toksöt var han!
Nu ska ni inte tro att jag är självförnekande och inte erkänner att jag ramlade typ hela tiden i den hala isen, men eftersom det var jag som hade kameran så sprang inte direkt någon fram till mig och rotade i mina fickor och tog kort på mig så fort jag ramlat. För jag ramlade, massvis!

Den som tog hem ramlar priset är ändå min käre bror!
Vi var nere i dalen och åkte i en mindre backe där det fanns sådana där hopp som man kan leka i. Liksom en stång som sticker upp ca 30 cm över backen. Mattias åker alltid snowboard och bestämde sig för att ge sig in i dessa hopp. Med mindre lycka.
Eftersom det var så halt som det var så hade han för hög fart och insåg att han inte skulle klara av hoppet, så han bestämde sig för att åka på sidan av stången. Men snubblade där, och drog i ungefär allt som han kunde dra i förutom benen.
Jag och Johan var sådana att vi hade pusspauser var annan minut så vi kom ner efter Mattias och vi såg honom ligga längst ner i backen. Med massvis av blod runt om honom. Jag trodde jag skulle spy när jag såg honom.
Efter många om och men kom även mamma, pappa och Charlotte och tog han om honom.

Före:



Efter:

Pappa och Mattias åkte iväg till Torsby sjukhus där dom pysslade om Mattias. Dom tänkte skicka honom till Karlstad sjukhus men Mattias vägrade att de skulle ta honom ända hem bara för att han hade ramlat lite, så Torsbyläkaren fick göra så gott han kunde.
Han var ju snyggare innan fallet, kan jag tycka.

Efter det att Mattias ramlat så blev jag skitsur och ur humör så vi åkte bara ett åk till, sedan tog vi gondolen upp till stugan och bastade, myste och titta på tv resten av dagen.



På kvällen tvingade jag med Johan ut på en "romantisk" promenad i snöfallet. Jag vet inte om den blev vidare romantisk eftersom vi båda två är alldeles för fjantiga för att vara i närheten av romantiska. Men vi såg en tuff liten lykta i snön som jag var tvungen att ta kort på. Det var typ som en grotta under där, och sedan hade dom gjort hål i taket. Fattade inte riktigt, men tufft var det.



Massvis med pussande hann vi åtminstone med under våran "romantiska" promenad.



Vad är en skidresa utan varmoboy till en frusen hals?
Det passade jag på att ta efter våran promenad.

Juldagen tog slut och vi gick och la oss. Mattias mer skakad än oss andra.

Annan dag jul bestämde Mattias sig för att ta sin bil hem eftersom han ändå inte kunde åka någonting.

Vi andra begav oss ut i backarna. Mamma var vrång som tusan och vågade bara åka blåa, lätta backar hela tiden så pappa fick åka med henne. Jag, syrran och Johan åkte mer tillsammans men Charlotte tyckte vi var jobbiga som pussades hela tiden.



Men Johan var som en extra storebror mot Charlotte och eftersom han är tio gånger så mer grym på skidor än någon annan i våran familj så hjälpte han Charlotte. Här är hon ute och åker lite off pist, den busen.
Johan kom fort efter och hjälpte henne upp och tog med henne till backen igen.



Jag och Johan pussas i backen...



...och så här road var Charlotte av det!

Det hann bli ganska mörkt och Charlotte bestämde sig för att gå tillbaka till stugan så jag och Johan åkte lite själva.



Jag hade jätte roligt när han vurpade. Han hade det ännu roligare när jag gjorde en rejäl vurpning där det var som allra planast i hela backen.
Sen blev jag dyngkall och vi gick till stugan och bastade istället.

27e december var det egentligen meningen att vi skulle åka ännu mer för att sedan sätta oss kalla, svettiga och blöta i bilarna och åka hem.
Men när vi vaknade på morgonen så regnade det ute, så det var ingen som var vidare sugen på att bekämpa backarna. Vi packade ihop och begav oss hemåt istället.
Jag och Johan hade det helmysigt i Johans pappas Volvo och jag var ganska road av alla hans mycket, mycket vackra sånger...