catrinen

Ni vet den där känslan som man så ofta får - man vill ha någonting som man antingen inte kan eller som man inte borde ha. Jag tror att alla känner den känslan någon gång och med mig brukar det oftast gälla Oscar de la Renta klänningar, Christian Louboutin skor samt leksaker.
När jag var liten var jag stormförtjust i Barbies och slutade inte att leka med dessa perfektionistiska dockorna förens i tolvårs åldern. Jag hade ganska många Barbies. Sådana som kunde vara gravida, sådana som man kunde böja på benen precis som man ville, sådana som hade vingar, sådana som man kunde byta hår på och sådana som bara var vanliga, vackra Barbies.
Idag kan jag ibland smita in på leksaksaffären och gå runt och titta på Barbies som finns idag. Då blir jag så sugen på att köpa en, ta med den hem och leka med den. Tyvärr så tror jag inte att jag hade funnit det fullt så roligt idag som jag gjorde för tio år sedan. Men känslan av att man vill ha! Oftast bara för att Barbiesarna idag är mycket tuffare och modernare än de Barbies som jag lekte med.

Samma sak är det med barnfilmer. De är ju skitbra - åtminstone de animerade. Så då vill jag ha dem med. Då ser jag faktiskt till att köper några av dem - man måste ju beaka sitt barn-jag.
Vad är det med dessa animerade filmer, som gör dem så speciella? Vad är det som gör att jag blir så avundsjuk på dagens barn för att de får ha sådana roliga leksaker när jag aldrig fick det?

(Pinsamt nog så var den näst-senaste bion jag var på Bee-Movie)