catrinen

Jag var ju och klippte mig förut också.
Blev lite upprymd över det hela. Jag brukar vanligtvis gilla att klippa mig. Bli lite ompysslad och bortskämd, sånt gillar jag.
Diana (= fröken frisör) frågade vad det fick lov att vara idag, och jag hade ingen aning. Jag bad om att få topparna klippta typ, och så frågade hon om vi inte skulle ta lite mer på uppklippningen och vid luggen. Jag såg livrädd ut.
"Inte så att du får lugg, men alltså - så att det inte blir en del av uppklippningen." Sa hon.
Jag godtog det.
Nu ångrar jag mig.
I slutet av klippningen ville jag bara börja gråta. Jag är en sån person vanligtvis, som börjar grina för ingenting. Förutom i skolan, där är jag hård.
Där satt jag med tårarna i ögonen och klämde fram ett leende och sa:
"Ååh, jätte bra! Tack så mycket." Betalade och sprang därifrån.

Jag ser ut som en korsning mellan en slickad svamp och en blond Beatles medlem.

Och jag kunde inte få för mig att vara seriös på kortet. Men jag ser hemsk ut.