catrinen

På något mirakulöst vis så har tiden börjat gå mycket saktare.
Läskigt sakta.
Det började på sportlovet.

Jag tyckte faktiskt att sportlovet var ganska långt. Kanske för att jag i princip inte gjorde någonting utan mest låg i sängen och pussades med Johan vareviga dag. Men på tisdagen på sportlovet blev jag förundrad att det bara var tisdag, det kändes ju som om jag hade gjort massor! Så fortsatte det på hela lovet ända tills Johan skulle åka och jag stod och grinade på trappan. Då kändes det som om allting hade gått alldeles för fort för att han redan skulle lämna mig.

Nu är det så där igen. Så där segt.
Visst, det är redan onsdag och jag njuter i fulla drag att det bara är två skoldagar kvar tills helgen. Men tiden är konstig. Den går så saaaaaaktaa (tänk er ordet sakta där i slow-motion form).
Efter det att jag skrev mitt fina förra blogginlägg angående mina funderingar om jag ska till badhuset eller inte så skrev jag lite med Plingmanbabe på msn och sen gjorde jag franskläxan. Tänkte att jag skulle hinna bli klar med den tills OC börjar på femman 16.10. Jag är färdig. Jag kan franskan. Och OC har inte börjat än.
Alltså måste det egentligen ha gått en timme, bara att klockan inte fattar det.
Skumt.