Vackert porslin

Jag och Johanna åkte ut till Line ute på Näset vid sextiden. Det var helt fantastiskt att träffa henne igen efter en sådan lång tid ifrån varandra. Och hon såg så annorlunda ut. Hon var så vacker. Ömtålig, porslinsblek och fullständigt strålande.
Nu ligger jag mest i sängen och känner mig som världens mest ensammaste människa. Line och Mathias brukar få det inflytandet på mig när jag är själv. De fick det på mig när jag var singel och de får det på mig nu när Johan är borta.
Jag kan sitta och tänka "Så där vill jag också ha det.."

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
--