catrinen

Som ni kanske har märkt i tidigare inlägg så är jag en aning skeptisk till det dära med att bli stor. Jag fyllde 18 i februari, men jag känner mig fortfarande som en 15åring. Inte tusan har jag blivit större på de tre åren! (måste dock medge att det är ganska härligt att kunna gå till puben o köpa mig en drink..)
Därför får jag lite smått panik nu när alla i min omgivning helt plötsligt har blivit så sablarns vuxna. Förutom mina klasskompisar så är det bara jag och Johanna bland min vänskapskrets som klamrar oss fast vid ungdomens sötma och vägrar ta något ansvar.

Line & Mathias firade denna vecka fyra år, har varit förlovade i tre (tror jag?) och bor tillsammans. Patricia & Marcus bor ihop. Bea och Mikael bor (nästan) ihop. Ida & Coffe ska nu flytta ihop och har varit förlovade i över ett år. Min barndoms kompis och föredetta granne Marie har bott ihop o varit förlovad med sin pojkvän i över ett år.

Jag bor hos mina föräldrar, har en pojkvän som jag träffar minst en gång varannan dag och har aldrig betalat en räkning.
Lilla, lilla 15åriga jag...