Tittut

Jag blir lite tårögd när jag ser att jag har besökare varje dag, fastän jag aldrig publicerar någonting.

Min första salstenta blev skriven igår. Det var fruktansvärt nervöst. Håller alla tummar och tår jag har för att det gick vägen och jag blir godkänd.

Hela Göteborg skriker vår, fastän himlen har varit envist grå de senaste dagarna. Jag trivs lite bättre för varje dag som går, fastän att dagarna här även är fyllda av massvis med hemlängtan och saknad till Johan och familjen. Tur att jag är hemma så gott som varje helg.

Det var nog allt jag ville. Ett litet tecken på att jag fortfarande lever, liksom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
--