catrinen

För en vecka sedan vid den här tiden satt jag och svor lite. Hade fått hem ett brev på posten från Karlstad universitet. Där skulle det nämligen studeras Litteraturvetenskap nästa termin, och i brevlådan damp en kurslitteratur lista ner. Den var väldigt lång. För lång. Så då svor jag.

Sedan, några fjuttiga timmar senare satt jag och stirrade in i datorskärmen precis som du gör nu. Det plingade till i datorn och jag fick reda på att ett mail trillat in i inboxen. Det var från en adress jag inte kände igen, och tänkte först radera det utan att öppna det. Men titeln "välkomst brev" tog överhand och jag klickade in mig. Jag satt i våran tvsoffa när detta hände. Bredvid mig var min mamma och pojkvän som var i full gång med en curlingmatch på wii-spelet.

I mailet stod det att en kvinna hälsade mig varmt välkommen till JMG och Medie och kommunikationsvetarprogrammet i Göteborg. Utbildningen som jag i början av december grät så över för att jag inte kommit in på. Men där stod det. Det stod faktiskt svart på vitt att jag var antagen. Så då skreks det. Och oj vad det skreks. Min mamma och pojkvän tittade på mig och undrade vad tusan som hänt. Sedan grät jag. Och oj vad jag grät. Inte några vackra små glädjetårar som trillade ner för kinden utan ett totalt jäkla storgrin. Min stackars mor och pojkvän förstod fortfarande ingenting.

"Jag kom in!" Fick jag fram mellan mina hulkningar. Jag visade datorn för mamma, varefter jag sprang iväg och fortsatte gråta.

För en vecka sedan var min framtid i Säffle, pluggandes i Karlstad, jobbandes på McDonalds, och livet skulle se ut ungefär som det har gjort alla mina 19 år.

Idag är min framtid i Göteborg.

Ett nytt kapitel börjar...