catrinen

Det sitter två fransmän bredvid mig på tåget mot Göteborg. De pratar så där vackert att jag får små krusiduller i öronen, som snirklar in sig i min hjärna och skapar ett fint ludd.

Jag önskar jag förstod vad de sade.

De pratade om travaille - jobb. Så mycket förstod jag. Sedan lite om skolor. Det var ungefär det jag snappade upp. Lena borde vara stolt över mig. Mina fem års franska studier har verkligen lönat sig.

Den ena mannen lutade sig nyss fram emot mig och berättade att de skulle ta en kopp kaffe, fast på engelska. "Yeaaah..?" sa jag. Sedan sa de något på franska till varandra, skrattade och gick därifrån.

Jag tror de ville att jag skulle hålla ett öga på deras dator.

Jag borde ha svarat "Bien sûr, monsiuer!"