Samma lyckliga lilla flicka

För 9 år sedan satt jag i baksätet på vår Volvo och tittade ut genom fönstret. Jag kommer ihåg att jag kände mig glädjefull och harmonisk. Bilen färdades från metropolen Karlstad på väg hem till Säffle, och resenärerna i den hade precis fått avnjuta den andra Harry Potter filmen på bio.

Jag kommer ihåg att jag räknade på fingrarna, om produktionen av filmerna framskrider i samma hastighet som de hittills har gjort skulle jag vara 18 år när den sista kom ut. Oj, vad stort det kändes. Då är man ju nästan vuxen. Jag funderade över om jag fortfarande skulle vara en Harry Potter fantast vid 18 års ålder, eller om jag skulle rycka på axlarna när den sista filmen väl kom ut. Inte kunde man väl vara så tokig i Harry Potter som jag var just då när man var så gammal som 18?! Nä, då hade jag nog slutat med det där. Fast jag skulle nog se filmen ändå. Filmer är ju mysigt att titta på...

Samma år som jag fyllde 18 kom aldrig den sista Harry Potter filmen. Samma år som jag fyllde 20 kom dock den näst sista. Och visst tusan är jag lika mycket Harry Potter tokig nu som jag var för nio år sedan. Nästan lite mer faktiskt. Enda undantaget är att jag inte längre går runt och väntar på ett brev från Hogwarts i smyg.

Igår kom till min enorma glädje den senaste Harry Potter filmen på dvd hem till mig. Och ååh, vad lycklig jag var! Som ett litet barn sprang jag ner till trapphuset så fort jag såg brevbäraren lämna huset. Sedan rev jag upp förpackningen och kramade dvdomslaget.


True love!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
--