Att växa från tonåren
Nu för tiden kan jag ibland få förnimmelsen om att jag faktiskt är vuxen. Jag skakar lätt på huvudet åt femtonåringar som sicksackar sig fram på ostadiga ben fulla som kastruller. Istället för att ställa mig på bordet och skrika "NU HÄVER VI!" har jag vid vissa tillfällen tänkt på att det är en dag imorgon också.
Igår var det en sådan förnimmelse. Trots de filmfanatiker jag och Johan är har vi missat Baksmällan-filmerna, tills igår när vi såg den första filmen på min lillasysters begäran. Hon låg och vred sig av skratt i soffan när en av idioterna tar en bebis hand och låtsasrunkar bebisen. Jag och Johan tittar på varandra med förfärade ögon och delar en undran över hur en människa ens har mage att göra så.
Så sitter vi där. Vissa saker är onekligen väldigt roliga, medan andra är så respektlösa och fåniga att jag skäms.
Hur många vuxenpoäng får jag?
