Den magiska nollningen
Åh herre Gud vad jag tycker om Örebro! På något vis så känns livet enklare, roligare och mer glädjefyllt i Örebro än vad det någonsin gjorde i Göteborg. Jag har liksom fått mig ett riktigt hem där.
När jag pratade med Line i telefonen häromdagen klagade hon på mig för att jag aldrig skrev i den här söta, lilla bloggen. Nu menar inte jag att jag tänker börja, för då håller det i en vecka och sedan dör det ut igen. Men jag kan ju åtminstone publicera det här inlägget. Inlägget om hur lycklig jag faktiskt är just nu.
Och så kan jag försöka lova att publicera ett inlägg om våran lilla koja som vi numera är sambo i tillsammans. Får se hur det blir med den saken, eftersom allt inte är färdigt än...
Nollningen är tyvärr slut, och oj vad jag saknar den. Lärde känna så ofattbart många härliga människor, och det är nog tack vare den som tillvaron i Örebro känns så magisk som den faktiskt gör.
På den positiva sidan är att jag tänker vara fadder hösten 11, och planerna har redan satts i rullning.
På grund av mitt icke-existerande minne, fick jag utmärkelsen "Årets miljöbov". Jag lyckades nämligen förbruka väldigt många nollebrickor under nollningen.
